Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 Tillägg till § 51.
samma, särskildt då han icke vill afvisa varan ntan behålla den
mot prisnedsättning eller under yrkande om skadestånd på grund
af felet.12 Men härvid synes man icke kunna stanna; äfven då
köparen afvisar godset, torde det anförda stadgandet vara
tillämpligt, så vida förhållandena gifva vid handen, att köparen någon tid
hållit godset för gillt och att felet först sedermera yppats. För
öfriga fall däremot, särskildt alltså då köparen strax afvisar godset,
vare sig detta i anledning häraf omhändertages af säljaren eller
förblifver i köparens besittning, uppställes i tysk rätt såsom
hufvud-regel, att det är säljaren, som har att bevisa godsets
kontraktsenlighet, icke köparen, som måste styrka, att det är behäftadt med
fel. Detta anses dock icke gälla i sådana fall, då köparen gör
gällande »själfständiga anspråk» på grund af felet.13 Huruvida
yrkandet på »Wandelung» skall betraktas som ett sådant
själfständigt anspråk, är föremål för olika meningar.14
Äfven inom den danska rättsvetenskapen15 göres gällande, att
säljaren i regel har bevisbördan i fråga om godsets beskaffenhet,
men att denna genom varans mottagande öfverflyttas på köparen.16
Det erkännes visserligen, att denna regel på grund af det i danskt
språkbruk flertydiga uttrycket mottagande (Modtagelse)17 är skäligen oklar,
men den anses dock peka i den rätta riktningen. Enligt Lassen18 kan
icke själfva besittningstagandet (Aftagelsen) utan vidare öfverföra
bevisbördan på köparen, men å andra sidan får man ej heller
obetingadt fordra, att det kommit till en »Antagelse» af varan, så att
köparen är afskuren från rätten att tala å andra fel än sådana,
som icke kunnat upptäckas vid sedvanlig undersökning. Äfven om
detta icke är fallet, anses köparen hafva bevisbördan för att godset
icke är leveransgillt, så framt mottagandet gör det för säljaren
svårare att åvägabringa bevisning om dess kontraktsenlighet.19
Härjämte uppställas i fråga om distansköp särskilda regler, hvilka
medföra, att bevisbördan eller åtminstone en därifrån svårligen skilj-
18 Se Staub § 377 A. 107 i. f.
13 Jfr Windscheid § 321: n. 7, R. G. E. 66 s. 279 (nedan not 52),
Grundtvig s. 180: n. 15 samt ofvan vid not 12. Samma distinktion göres af Hagerup,
se nedan not 45.
14 Se å ena sidan Staub § 377 A. 107, ä andra sidan R. G. E. 57 s. 399.
16 Se sålunda Nellemann s. 362, Lassen § 46: n. 52—54, § 83 efter n. 152,
Hindenburg s. 95-96, Grundtvig s. 179: n. 11, 182: n. 18, 189: n. 33.
16 Annorlunda Hagerup s. 114—116, som polemiserar mot att köparens
mottagande af godset skulle hafva något inflytande på bevisbördan.
17 Se härom Lassen § 83: n. 76—77 b.
18 Se Lassen § 83: n. 157—159. Jfr Grundtvig s. 189—191.
19 Jfr Staub § 377 A. 107 (s. 1370 i. f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
