Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Tillägg till § 51.
bar konstateringsplikt20 redan på ett tidigare stadium kommer att
hvila på köparen.
Då den nya lagstiftningen i fråga om köparens skyldighet att
för säljarens räkning omhändertaga det gods, som af honom afvisas,
uppställer olika regler för platsköp och distansköp (§ 56), och då
det åtminstone kan ifrågasättas, att dessa regler inverka på
spörsmålet om bevisbördan rörande godsets beskaffenhet, anse vi
lämpligt att skilja mellan dessa båda slag af köp. Hvad då först
plats-hopen beträffar, vilja vi för vår del tillmäta afgörande betydelse
åt besittningsförhållandet med afseende å godset. Om säljaren
yrkar att utbekomma köpeskillingen mot tillhandahållande af varan
och köparen gör gällande, att denna icke är leveransgill, är det
alltså enligt vår mening säljaren, som har att visa motsatsen.
Detsamma gäller, om säljaren i anledning däraf, att köparen afvisat
varan såsom kontraktsstridig, sålt denna å auktion eller under hand81
för köparens räkning och nu yrkar att utbekomma det belopp,
hvarmed den af köparen utfästa köpeskillingen öfverstiger den
senare försäljningssumman,22 likaledes om säljaren i anledning af
köparens afvisande af varan häfver köpet och fordrar skadestånd
(prisskillnad, beräknad enligt § 30). Om däremot köparen en gång
mottagit23 den honom erbjudna varan, men sedan, då säljaren
utkräfver köpeskillingen, bestrider krafvet på den grund, att varan
icke är leveransgill, bör det åligga honom, ehuru ban i processen
har svarandeparts ställning, att styrka sitt påstående om tillvaron
af fel.24 Detta gäller enligt vårt förmenande icke blott om sådana
mera förborgade fel, som kunna förblifva oupptäckta vid en sådan
undersökning af godset, som i § 51 omförmäles, utan äfven om fel,
som strax efter mottagandet yppats.25 Än tydligare är, att det är
köparen, som har bevisbördan, därest han icke afvisar varan utan
80 Jfr D. mot. s. 72 a, Lassen § 83: n. 156 och Kjøb s. 57—58, Tybjerg s.
185, hvilken sistnämnde, såsom oss synes med rätta, framhåller, att man så vidt
möjligt bör söka undgå >en Ordning, hvorefter den ene Part har Bevisbyrden, men
den anden Part Pligt til at bevissikre et vist Punkt i førstnævntes Interesse.
In-teresser blive gennemgaaende varetagne bedst, naar det er Varetagerens egne, det
gaelder»’.
81 Jfr ofvan, § 34 vid not 61—63.
88 Öfverensstämmande Chydenius s. 120, Hasselrot s. 101, Evaldsen s. 199.
Jfr N. J. A. 1889 A n:o 247.
88 Huruvida den omständigheten, att säljaren frivilligt återtager godset, har
något inflytande på bevisbördan, är en fråga, hvartill vi återkomma i det följande,
vid not 44.
84 Jfr t ex. N. J. A. 1894 s. 199. Att särskilda omständigheter kunna
föranleda en öfverflyttning af bevisbördan, se N. J. A. 1897 s. 518.
86 Jfr N. J. A. 1898 s. 344, men Aubert § 14 n. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
