Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Tillägg till § 51.
vilja låta denna påföljd inträda, med mindre det kan läggas
vederbörande till last, att profvet icke kan företes. Till förmån för den
schweiziska lagens ståndpunkt talar onekligen den omständigheten,
att man därigenom undgår att behöfva inlåta sig på pröfning af
orsaken till att profvet icke kan företes.70 Å andra sidan kan dock
icke bestridas, att det är hårdt att lägga bevisbördan på den, som
innehaft profvet, om detta genom olyckshändelse förkommit eller
förstörts; naturligare synes vara, att den, som har bevisbördan, får
vidkännas följderna af en olyckshändelse, hvarigenom bevisning
omöjliggöres.71 Då det emellertid är lättare för den, som innehaft
profvet, att bevisa, att dess förstörelse eller förkommande beror af
casus, än för medkontrahenten att styrka dolus eller culpa, torde en
öfverflyttning af bevisbördan i detta senare afseende vara i
rättssäkerhetens intresse påkallad.72 För vår del skulle vi alltså vilja
stanna vid den meningen, att om profvet icke företes, den af
kontra-henterna, åt hvilken detsamma blifvit anförtrodt, har bevisbördan
för godsets öfverensstämmelse eller bristande öfverensstämmelse med
profvet™ såvida han icke förmår styrka, att profvet utan hans
uppsåt eller vållande förstörts eller förkommit.74
Köp efter prof gifva ofta anledning till tvister jämväl i ett annat
afseende. Det inträffar ej sällan, att när prof i processen företes,
motparten bestrider, att det är identiskt med det vid köpslutet
företedda.75 Fråga uppstår då, huruvida den, som företer profvet,
skall bevisa dess identitet eller motparten styrka icke-identiteten.
I den schweiziska lagstiftningen75a besvaras detta spörsmål i
enlighet med det senare alternativet. De lege ferenda kan en sådan
ståndpunkt måhända hafva skäl för sig, då motpartens bestridande
af profvets identitet ofta nog sker i chikanöst syfte. Utan stöd af
lag synes man dock svårligen kunna komma till ett sådant resultat,76
utan torde det i allmänhet åligga den af kontrahenterna, som har
70 Jfr Schneider art. 268 n. 1.
71 Jfr Crome § 225: n. 12, Staub Exk. zu § 382 A. 10.
78 Jfr ofvan, § 17 vid not 135 a.
73 Jfr å ena sidan N. J. A. 1900 s. 306 (minoriteten i H. D.), 1902 A n:o
111 (J. R. Lindbäck), 1903 A n:o 347, hvilka rättsfall angå köp efter prof, som
behållits af säljaren; å andra sidan N. J. A. 1892 A n:o 251 (J. B. Lilienberg),
1901 A n:o 416, 1906 A n:o 273, hvilka rättsfall angå köp efter prof, som
öfverlämnats eller öfversändts till köparen.
74 En bestämmelse af detta innehåll återfinnes i B. 229.
76 Enligt H. G. B. II: 97 åligger det mäklare, genom hvars förmedling köp
efter prof afslutats, att, om profvet öfverlämnats till honom, förvara detsamma, till
dess varan blifvit utan anmärkning mottagen eller affären eljest afvecklats.
Mäklaren har ock att »die Probe durch ein Zeichen kenntlich zu machen>.
76* Se S. O. 267. Annorlunda ü. 1473: 2.
76 Jfr emellertid Lassen § 84 n. 41, Crome § 225: n. 14—15, Staub Exk. zu
§ 382 A. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
