Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Tillägg till § 51.
att förete profvet, att styrka dess identitet med det vid köpsintet
företedda.77 En annan sak är, att om profvet varit försegladt och
förseglingen finnes obruten, vidare bevisniug kan anses öfverflödig.
Äfven eljest kunna omständigheterna vara sådana, att ett naket
bestridande af profvets identitet kan lämnas utan afseende.78
Den, som har bevisbördan i fråga om godsets beskaffenhet,
måste i allmänhet styrka, att detta var behäftadt med eller fritt
från fel just vid den tidpunkt, som enligt aftalet eller lagens
stadgande (§ 44) är afgörande för »frågan, huruvida fel vidlåder
godset». Denna grundsats79 har sin hufvudsakliga betydelse för sådana
fall, då det är köparen, som har bevisbördan.80 Det är då icke
tillräckligt, att han förmår styrka, att godset vid tiden för processen
är behäftadt med fel, utan han måste ådagalägga, att detta fel
åtminstone in nuce var för handen, redan då godset kom i hans
besittning, eller, om han redan dessförinnan stod faran för godset,81
vid den tidpunkt, då faran öfvergick på honom. Vid vanliga
distansköp, där transportrisken är köparens,82 skall ju varans
kontraktsenlighet bedömas efter dess beskaffenhet vid tiden för
afsän-dandet. På grund af svårigheten för köparen att förebringa
bevisning härom har man83 velat göra gällande, att han skulle hafva
gjort nog. om han styrkte, att godset vid framkomsten icke var
leveransgill t, och skulle det sedan vara säljarens sak att visa, att
detsamma vid tiden för afsändandet var kontraktsenligt.84 Erkännas
må, att skäl de lege ferenda85 kunna anföras till stöd för en dylik
förskjutning af bevisbördan, men vi tro icke, att man utan stöd af
lag kan komma till ett sådant resultat, utan vidhålla, att köparen har
bevisbördan för att godset redan vid afsändandet var behäftadt
med fel.86 Denna .mening synes ock hafva gjort sig gällande i
77 Jfr Hindenburg s. 171: n. 16, Tybjerg i Hage s. 236.
78 Jfr Hindenburg s. 171: n. 17—18, Staub Exk. zu § 382 A. 11 n. 1, N.
./. A. 1905 s. 182.
79 Jfr Crome § 221 n. 26.
80 För sådana fall, då säljaren har bevisbördan men köparen jämlikt § 37
eller eljest står faran för godset, medför det i texten sagda en lindring i bevis1
bördan, så till vida att det är nog, om säljaren styrker, att godset var
kontraktsenligt i det ögonblick, då faran öfvergick på köparen; jfr ofvan vid not 50.
81 Jfr N. J. A. 1893 A n:o 346 (J. R. Herslow).
82 Någon anledning att fritaga köparen från bevisbördan rörande godsets
beskaffenhet vid tiden för afsändandet, därför att detsamma under transporten gått
förloradt, synes osa icke förefinnas. Öfverensstämmande Grundtvig s. 184: n. 20 —22;
jfr Tybjerg s. 186: n. 2.
& Så Hagerup s. 118 efter n. 10 samt i fråga om fob- och cifköp Tybjerg s. 186: n. 1.
84 Jfr N. J. A. 1895 s. 315, 1901 s. 351, 1904 s. 444 (N. Rev.).
86 Jfr Grundtvig s. 188.
86 Öfverensstämmande Lassen § 83 efter n. 164, Hindenburg s. 97: n. 6. Jfr
Grundtvig s. 186: n. 28—s. 188: n. 31, hvilken anser frågan »temmelig tvivlsom>.
Jfr ock N. R. 1906 s. 673.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
