Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
håll. Gifves ej sådant meddelande, änskönt köparen
märkt eller bort märka felet eller bristen, vare
köparen all talan förlustig.
Vill köparen, häfva köpet eller vill han kräfva
annat gods, meddele han sådant säljaren utan oskäligt
uppehåll. Underlåtes det, må ej godset afvisas eller
felande gods utkräfvas.
Bestämmelserna i förevarande paragraf angående hvad
köparen har att iakttaga, när han vill tala å fel eller brist i godset,
ansluta sig, såsom naturligt är, ganska nära till hvad i § 27
stadgas för det fall, att köparen vill göra något anspråk gällande mot
säljaren i anledning däraf, att godset blifvit aflämnadt senare än ske
bort. De skäl, som påkalla reklamationsskyldighet för köparen1
i ena fallet, göra sig gällande också i det andra. Den
hufvudsakliga olikheten mellan de båda lagrummen ligger i den olika
utgångspunkten för reklamationstiden, som i det fall, hvarom § 27 handlar,
är det ögonblick, då godset kommer köparen tillhanda eller,han
af säljaren underrättas om dess aflämnande, men i bär förutsatta
fall den tidpunkt, då köparen märker eller bort märka fel eller
brist i godset. Grunden till denna olikhet ligger däri, att köparen
måste hafva någon tid på sig för att konstatera, om godset till
beskaffenhet och myckenhet öfverensstämmer med aftalet, under det
att ban i allmänhet strax, då godset kommer honom till handa, kan
afgöra, om detsamma blifvit i rätt tid aflämnadt.
I annat sammanhang2 har framhållits, att lagens bestämmelser
angående fel i godset måste anses tillämpliga äfven i sådana fall,
då det gods, som af säljaren aflämnas till fullgörande af ett
leveransaftal, så väsentligen afviker från hvad aftalet bestämmer, att
godset kan hänföras till ett annat varuslag. Detta är af vikt att
79: n. 17, 86—87, Grundtvig b. 39—46, 71—77, 79- 80, 82—84, 97-101, 109-136,
161—176, Federspiel s. 68—80, 84-86, 104-106, 130—133, 178—214 — C. c.
1648, H. G. B. I: 347, 8. O. 246, S. G. A. 30: 1, 34, 35, 56, B. G. B. 466,
H. G. B. II: 377: 1—3, 378 — Windscheid § 394: n. 31. Crome § 220: n. 51, 59,
§ 222: n. 34—39, Staub § 377 A. 11,12, 22-25, 27-31, 96,105,154-157, Hafner
art. 246 n. 5, Schneider ib. n. 3, 21—33, 45, 46, Zachariae § 335: n. 40—44,
Baudry n:o 423, 441, Lyon-Caen III n:o 146, Chalmers s. 75—76.
1 Se härom Grundtvig s. 2—10.
2 Se ofvan, Rubriken till §§ 42—54 vid not 39—44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
