Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Tillägg till § 51.
delade.7 Utan att intaga någon ståndpunkt till detta spörsmål i
dess helhet, vilja vi såsom vår åsikt uttala, att säljaren i här
förutsatta fall8 bör äga anhängiggöra talan därom, att köparen icke i
anledning af varans beskaffenhet har något anspråk mot honom.
Vill man icke erkänna detta, måste man åtminstone, när köparen
dröjer med att väcka talan om köpets återgång, ställa större
anspråk än eljest på den bevisning angående varans beskaffenhet,
som det åligger honom att förebringa.
I processer angående varans kontraktsenlighet motiveras en för
köparen ogynnsam utgång ofta därmed, att han genom något sitt
görande eller låtande måste anses hafva godkänt varan. Denna
motivering var åtminstone förr, innan ännu köparens
reklamationsskyldighet vunnit obestridd giltighet, bruklig äfven i sådana fall,
då han endast underlåtit att inom skälig tid framställa anmärkning
mot varans beskaffenhet.9 Dessa fall kunna numera lämnas ur
räkningen.10 I detta sammanhang bör ej heller behandlas det
»godkännande», som kan ligga däri, att köparen, änskönt han
märkt eller bort märka felet, förfogat öfver varan eller åtminstone
nyttjat eller brukat densamma. Till dessa fall11 skola vi återkomma
vid kommenteringen af §§ 57 och 58. Återstå således egentligeu
endast sådana fall, då köparen12 uttryckligen meddelat säljaren,
att han är tillfreds med varan öfver hufvud eller i visst afseende,
eller eljest i förhållande till denne ådagalagt sitt godkännande af
densamma. Ett sådant godkännande kan under särskilda
omständigheter13 ligga däri, att köparen efter godsets mottagande erlägger
betalningen därför eller accepterar växel å köpeskillingen.14
I N. L. B. § 49 förekom härom följande stadgande: »Har
köparen godkänt godset, vare han ej däraf förhindrad att tala å
fel eller brist, därom han vid godkännandet hvarken hade eller
borde hafva kännedom.» Vid förslagets granskning i H. D.15 hem-
7 Se å ena sidan Try gg er: Skriftliga bevis (1887) s. 10—20, ä andra sidan
Wrede i F. J. F. T. 1902 s. 364-392.
8 Jfr Kungl. Förordn, om tioårig preskription och om årsstämning 4/s 1862 § 6.
9 Jfr S. G. A. 35. Se häremot Grundtvig s. 44—45.
10 Angående det godkännande, som under vissa förhållanden kan anses ligga
i själfva mottagandet af godset, se ofvan, § 51 vid not 26—31, 52—53.
II Be skilja sig från de här ifrågavarande framför allt därigenom, att de icke
betaga köparen rätten att öfver hufvud göra felet gällande, utan endast rätten att
häfva köpet eller eljest afvisa godset; jfr Lassen § 83: n. 82 b, n. 150 i. f. och
Kjøb s. 52—53, Grundtvig s. 203—204, R G. E. 66 s. 115.
12 Eller någon, som är behörig att handla å hans vägnar; jfr Larsen § 83: n.
145—146 och ofvan, § 51 vid not 52.
18 Jfr Lassen § 83 n. 148, Grundtvig s. 200 - 202 och Lov om Køb § 52 n. 3.
14 Jfr N. T. 1877 s. 641, N J. A. 1897 s. 518 (J. R. Carlson), 1898 s. 250
ü. R.), 1907 s. 477, 1883 A n:o 422, 1902 A n:o 20, 1907 A n:o 458.
15 Se N. J. A, II 1901 n:o 1 s. 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
