Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
nordisk rättsuppfattning torde en dylik Åtskillnad vara främmande.7
I hvarje fall står den nya lagstiftningen på en annan ståndpunkt;
i första stycket af förevarande paragraf är förutsättningsvis
uttaladt, att säljaren är pliktig att återbära hvad han å köpeskillingen
uppburit,7* och detta gäller, äfven om det uppburna af någon
anledning aldrig skulle hafva ökat hans förmögenhet.
Enligt tyska civillagen skall säljare, som har att återbära
köpeskillingen, gälda ränta därå från den dag beloppet af honom
uppburits.8 Att den nya lagstiftningen icke innehåller någon
motsvarande bestämmelse, kan ej åberopas till stöd för en slutsats i
motsatt riktning. Spörsmålet är fastmera lämnadt öppet och måste
i hvart och ett af de nordiska länderna besvaras efter där gällande
grundsatser rörande rätt till ränta. I Danmark anses9 den positiva
rätten lägga hinder i vägen för att tillerkänna köparen rätt till
ränta å köpeskillingen, då köpet af honom häfves. Ej heller enligt
svensk rätt10 lärer i här förutsatta fall ränta i allmänhet kunna
utdömas för längre tid tillbaka än från stämningsdagen,u Dock
torde man vara berättigad att härvid göra undantag för sådana fall,
då säljaren afvetat men ej uppenbarat fel i godset eller annorledes
svikligen förfarit.12 Här liksom eljest när någon kännes skyldig
att återbära pengar, dem han på rättsstridigt sätt åtkommit, synes
ränta böra utdömas för hela den tid medlen af honom innehafts.18
köpeskillingen obetingadt och icke endast >nach den Vorschriften tiber die
Heraus-gabe einer nngerechtfertigten Bereicherung». Jfr Windscheid § 394: n. 2.
7 Annorlunda Hagerup s. 100—101: jfr s. 103. Dennes åsikt kritiseras af
Lassen i T. /. B. 1888 s. 474—476.
7* Att underlåtenhet häraf kan för köparen medföra rätt att ändra ståndpunkt
(häfva sitt häfvande), enligt vår åsikt äfven i sådana fall, då på hans yrkande
dömts till återgång af köpet, se ofvan, Tillägg till § 52 vid och i not 45 a.
8 Se B. G. B. 347 Satz 3; jfr Windscheid § 394: n. 7, Crome § 174: n. 35,
§ 222: n. 80, Staub § 377 A. 57. I S. O. 253 (se ofvan not 5) är stadgadt, att
säljaren skall återbära köpeskillingen med ränta; jfr Schneider ib. n. 2. Detsamma
anses gälla i fransk rätt; se Baudry s. 371: n. 1.
9 Se Lassen § 148 efter n. 33, Grundtvig s. 14 n. 10. Jfr Evaldsen s. 150
—151. — Antagligen gäller detsamma i Norge.
10 Praxis synes vara vacklande. Å ena sidan har i åtskilliga rättsfall ränta
utdömts ända från betalningsdagen. Se sålunda N. J. A. 1898 s. 250 (5 % från
betalningsdagen; referatet utvisar emellertid icke, om denna inföll före
stämningsdagen), 1900 s. 309 (ändring svnes icke hafva sökts särskildt i fråga om räntan),
1902 8. 193 (U. R.), 1904 s. 386 (U. R.), 1875 A n:o 297, 1881 A n:o 165, 1904 A
n:o 170 (annorlunda N. Rev.), 1908 A n:o 92; jfr angående ränta å handpenning N.
J. A. 1877 s. 190. i andra sidan hafva anspråk å ränta för längre tid än från
stämningsdagen understundom tillbakavisat^; se N. J. A. 1905 s. 182, jfr ock J. A.
17 s. 358 (konkursbevakning).
11 Jfr östergren i F. J. F. T. 1905 s. 352: n. 2, men Chydenius s. 109.
11 Enligt Chydenius: Köp s. 410—411 skall i sådant fall ränta utgå från
den dag köparen förklarade sig häfva köpet. Jfr N. J. A. 1904 A n:o 125 (Hofr.).
13 Jfr Schrevelius § 230: 4, Hasselrot s. 258, Serlachius s. 42, Lassen §
36: n. 21—24 samt rättsfall i K J. A. 1876 s. 90, 1880 s. 354, 1895 s. 124, 587.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
