Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 57. 199
Då aftalet icke är köp utan byte,14 gifver dess bäfvande
anledning till ett fristående spörsmål af stort intresse åtminstone ar
teoretisk synpunkt, nämligen huruvida den, som i byte bekommit gods
behäftadt med fel (t. ex. en halt häst) och på den grund vill häfva
aftalet, )kan göra sitt anspråk på återbekommande af det gods, som
af honom bortbytts (t. ex. en felfri häst), gällande mot
medkontra-hentens borgenärer eller mot den, som genom köp eller annat fång
af honom förvärfvat detsamma. Enligt tysk rätt15 anses aftalets
häfvande (Rücktritt) gifva upphof allenast till en fordringsrätt på
Återbekommande af den egna prestationen, och ifrågavarande
spörsmål torde därför besvaras nekande. Huru svaret bör utfalla enligt
svensk rätt, är tvifvel underkastadt. Af hvad i J. B. 11: 4 stadgas
för det fall, att fast egendom, som gått i byte, varder efter klander
bytesmannen frånvunnen,15* lärer man emellertid kunna sluta till
att anspråket på återbekommande af bortbytt lös egendom icke kan
göras gällande mot tredje man, som efter öfverlåtet från den andre
bytesmannen däraf kommit i besittning.16 Äfven om detta beror
därpå, att denne vid tiden för öfverlåtelsen var ägare till det gods
han bekommit i byte, synes det oss förhastadt att häraf draga den
slutsatsen, att medkontrabentens anspråk på återbekommande af
detta gods icke skulle kunna göras gällande i annan ordning än som en
fordringsrätt, i händelse godset finnes kvar hos den, som tillbytt
sig detsamma, och dennes egendom afträdes till konkurs. Det kan
nämligen icke utan vidare tagas för gifvet, att ett anspråk, som ej
åtnjuter rättsskydd mot tredje man, ej heller skulle kunna göras
gällande mot medkontrahentens borgenärer.16a Om någon genom
byte eller eljest åtkommit fast eller lös egendom under sådana
förhållanden, att han är pliktig att på yrkande af fångesmannen låta
fånget gå åter, är det svårt att inse, hvarför den omständigheten,
14 I detta fall kan det icke blifva tal om rätt till ränta (se ofvan, § 1 vid
not 56), men i stället uppstår här fråga, om den häfvande kan fordra ersättning
för afsaknaden af det gods, som af honom bortbytts, och i så fall om ersättning
skall utgå för hela tiden eller först från det den häfningsberättigade påkallade
återgång af aftalet. Se härom N. J. A: 1886 s. 154 och angående ett likartadt
spörsmål Lassen § 148: n. 20 och före n. 37: jfr ock nedan vid not 34 a.
16 Jfr Crome § 174: n. 15—19, Lassen § 147: n. 41—43, § 148: n. 14—17.
16* Jfr angående lös egendom Schrevelius II s. 122—123, Chydenius: Köp s.
419-420.
16 »God tro» vid förvärfvet synes här icke utgöra förutsättning för rättsskydd,
eller, rättare sagdt, förvärfvarens goda tro afflcieras icke däraf, att han vid
förvärfvet ägde vetskap om att hans fängesman åtkommit godset genom byte och att
det af denne bortbytta godset varit behäftadt med fel. Endast om förvärfvet skett
efter det talan om bytets återgång blifvit instämd, torde möjligen frånvaron af
dylik vetskap utgöra en förutsättning för förvärfvarens rättsskydd. Jfr angående
tolkningen af J. B. 11: 4 i detta afseende Nordling s. 294.
16’ Jfr Lassen § 147: n. 44—47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
