Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 > § 57.
När köpet häfves, är säljaren berättigad att strax komma i
besittning af godset, såvida han återbetalar köpeskillingen och
fullgör hvad honom enligt andra stycket af förevarande paragraf
åligger såsom villkor för godsets utbekommande. Förvägras honom
detta af köparen, ligger däri å dennes sida ett dröjsmål, hvilket
synes böra medföra enahanda påföljd som dröjsmål å säljarens
sida med godsets aflämnande. Liksom säljaren därigenom vid
handelsköp strax och vid civila köp, när dröjsmålet blifver att
anse såsom väsentligt, går miste om rätten att påkalla aftalets
fullgörande, bör i här förutsatta fall köparen genom sin underlåtenhet
att hålla godset säljaren till handa gå förlustig sin häfningsrätt.100
Häraf följer dock icke, att han måste betala fulla köpeskillingen;
ban är, såsom i det föregående101 framhållits, enligt den nya
lagstiftningen berättigad till skadestånd, ehvad köpet häfves eller
icke, och sitt skadeståndsanspråk kan han kvittningsvis afräkna å
köpeskillingen.102
Enligt lagtexten är säljarens skyldighet att gifva köpeskillingen
ut beroende icke blott däraf, att han öfver hufvud återbekommer
godset, utan äfven däraf, att godset då är »väsentligen oförändradt
och oförminskadU.103 Detta utgör också en förutsättning för
köparens rätt att häfva köpet, när hans yrkande därpå framkommer
i form af bestridande af säljarens kraf å köpeskillingen.104 Med
dessa ord har alltså gifvits uttryck åt den med hittills rådande
rättsuppfattning öfverensstämmande grundsatsen, att köparen genom
att förfoga öfver godset på sådant sätt, att detsamma icke kan
100 Öfverensstämmande Hasselrot s. 1870; jfr N. J. A. 1902 s. 427 (Hofr.).
Jfr ock B. G. B. 354 samt därtill Crome § 158: n. 38—39, § 222: n. 73—77 och
och Staub § 377 A. 97.
101 Se ofvan, § 23 vid not 54—58, § 24 vid not 111, § 42 vid not 100—102,
§ 43 vid not 89.
108 Jfr ofvan, § 14 vid not 71—73.
103 Jfr angående bevisbördan rörande myckenheten af det gods, som blifvit
till säljaren återsändt, N. J. A. 1900 s. 306.
104 Detta framgick måhända tydligare af N. L. B., som först i § 53
(motsvarande § 58 i lagen) angaf påföljden däraf, att godset icke kände återställas i
väsentligen oförändradt skick. Nämnda bestämmelse var direkt tillämplig, ehvad
köpeskillingen var erlagd eller icke, nnder det att § 58 i 1905 års lag efter orden
endast uttalar, att där nämnda omständigheter icke i det i § 57 förutsatta fall
(att köpet är å ömse sidor fullgjordt) utgör hinder för köparen att häfva köpet.
Det lider emellertid icke det ringaste tvifvel, att ifrågavarande omständigheter lika
litet utgöra hinder för häfningsrätten, när denna göres gällande i form af
bestridande af säljarens kraf å köpeskillingen, eller att den regel, från hvilken § 58
uppställer så vidt gående undantag, gäller, ehvad köpeskillingen är erlagd eller
icke. Hvad man velat säga skulle kanske framstått klarare, om man utbytt den
i § 58 förekommande hänvisningen till § 57 mot en själfständig ingress af ungefär
följande lydelse: »Ej må den omständigheten, att godset icke kan återställas eller,
när det återställes, icke är väsentligen oförändradt och oförminskadt, utgöra hinder
för köparen att häfva köpet, så framt» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
