Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
följd af rätte ägarens därå framställda anspråk eller eljest af
hänsyn till dennes rätt aldrig blifvit till köparen aflämnad.16» I detta
senare fall torde man dock icke böra åberopa § 59 ntan
stadgandena om dröjsmål å säljarens sida.17
Grundsatsen, att godtroende förvärfvare genom
besittningstagande skyddas mot rätte ägarens anspråk, gäller endast med
afseende å lösa saker och kan på sin böjd ntsträckas till rättsobjekt,
som på samma sätt som dessa kanna vara föremål för besittning.18
Då köpet afser en rättighet eller ett rättsobjekt af annat slag, låter
det sig icke göra att tillämpa motsvarande grundsatser, utan gäller
här, att förvärfvaren i allmänhet icke har bättre rätt än den, från
hvilken han härleder sitt anspråk. Häraf blir en naturlig följd,
att det i sådana fall finnes ett vidsträckt utrymme för
tillämpningen af förevarande paragraf, därest det efter köpet befinnes, att
rättigheten eller rättsobjektet icke tillkom öfverlåtaren.19 Erkännas
må emellertid, att gränsen mellan »Rechtsmängel» och »Sachmängel»
just i dessa fall lider af en viss oklarhet.
Den hufvudsakliga betydelsen af § 59 ligger däri, att den
fastslår, att säljaren i där förutsatta fall är skadeståndsskyldig, *ändå
att han var i god tro**0 d. v. s. ändå att han hvarken ägde eller
skäligen bort äga kännedom om annans bättre rätt till den sak eller
rättighet, som utgjort föremål för försäljningen. Härutinnan lärer
stadgandet öfverensstämma med hittills gällande svensk rätt; H. B.
1:3, som ålägger den af kontrahenterna, hvilken ej kunnat värja
det han utgaf, att gälda skadan, förutsätter icke, att denne varit i
ond tro. Äfven enligt dansk-norsk rätt inträder enligt de flestas
mening21 ersättningsskyldighet på grund af »Vanhjemmel» oberoende
af skuld.22 Grunden till skadeständsskyldigheten anses äfven i
detta fall vara »garanti»28 af säljaren, att han varit berättigad
16* Jfr N. J. A. 1898 A n:o 7.
17 Jfr ofvan, § 23 vid not 37—37 a, och Haf ner art. 235 n. 3 i. f.
18 Hns på annans grnnd torde kunna likställas med lösa saker, så vidt fråga
är om rättsskydd mot annan än den, som på grund af rätt till den fastighet, hvarå
hußet är uppfördt, gör anspråk på rätten därtill. Jfr angående tillbehör till fast
egendom, som köparen ovetande tillhört tredje man, B. G. B. 926: 2.
19 Jfr ofvan, Rubriken till §§ 42—54 not 58, och Crome § 218: n. 20—23.
80 I de öfriga texterna motsvaras denna sats af den därmed liktydiga: »selv
om Sælgeren var i undskyldelig Vildfarelse om sin Adkomst».
21 Se sålunda Hagerup s. 50, 57—60, Lassen § 41 efter n. 5, § 45: n. 7.
88 Så ock Crome § 218: n. 39.
88 Jfr ofvan, § 24 vid not 9—11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
