Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 59. 287
ett förhållande likartadt med det förut88 omnämnda, att han såsom
fel i godset åberopar en egenskap hos detta, hvarom han vid
köpsintet ägde eller bort äga kännedom.
Därmed att lagtexten frånkänner en köpare i ond tro rätt till
skadestånd, är icke sagdt, att han ej skulle kunna framställa något
som helst anspråk mot säljaren i anledning däraf, att godset frångår
honom. § 59 har endast till uppgift att reglera säljarens
skadeståndsskyldighet och lämnar öppet, om och under hvilka
förutsättningar köparen kan häfva köpet och såsom följd däraf undandraga
sig att utgifva köpeskillingen eller kräfva den åter, om den är erlagd.
Att dylik rätt tillkommer köparen, om godset i dess helhet
frångår honom, är i dansk-norsk rätt allmänt antaget,84 och någon
ändring härutinnan är icke med den nya lagstiftningen åsyftad.85
I svenskt juridiskt språkbruk använder man icke i dessa fall termen
häfvande af köp, men i realiteten skiljer sig köparens talan, när
han, efter att hafva frånvunnits godset, fordrar åter hvad säljaren
uppburit (J. B. 11: l),86 så vidt vi kunna finna, i intet afseende från
ett häfvande af köpet;87 att godset här icke behöfver återlämnas
till säljaren, beror däraf, att det återtagits af rätte ägaren, till
hvilken säljaren, om han återfått detsamma, ju skulle varit skyldig
att utgifva det.87*
Principiellt råder härutinnan ingen skillnad mellan
fastighetsköp och köp af lös egendom, men därest den lösen, som köparen
33 Se § 47 vid not 1—25.
84 Se härom Hagerup s. 63—64, Lassen § 45: n. 29—39 b.
35 Se D. mot. s. 83 b; jfr Lassen: Kjøb s. 7 och Grundtvig: Lov om Køb
§ 59 n. 6. Att § 59 endast omnämner skadeståndsskyldighet för säljaren, kan yid
sådant förhållande icke åberopas till stöd för att lagen skulle stå på den nedan i
8lutet af not 36 omförmälda ståndpunkten.
86 Ifrågavarande stadgande — hvarmed Lagberedningens förslag till lag om köp,
byte och gåfva af fast egendom kap. 1 § 21 öfverensstämmer — tillerkänner
köparen rätt att under alla förhållanden återbekomma köpeskillingen (eventuellt med
afdrag af hvad genom köpet kommit honom till godo; jfr nyssnämnda förslag mot.
s. 197 och där anförda rättsfall äfvensom N. J. A. 1875 s. 116). Om godset efter
köpet fallit i värde, behöfver köparen alltså icke nöjas med ersättning för dess
värde vid den tid, då det frånvinnes honom; jfr C. c. 1631, 1632. Häri se vi ett
bevis för att hemulsskyldigheten enligt svensk rätt å köparens sida motsvaras af
icke blott en rätt till skadestånd utan också en rätt till köpets häfvande.
Annorlunda romersk rätt; se Hagerup s. 62: n. 28. För vår del finna vi det tvifvel
underkastadt, huruvida icke den ståndpunkten de lege ferenda är att föredraga, enligt
hvilken köparens ersättningsanspråk icke får öfverstiga godsets värde vid den tid,
då det frångår köparen. I betraktande af den långa tidrymd, som i dessa fall kan
förflyta mellan köpslutet och yrkandet om köpets återgång, leder en restitution af
de förutvarande förhållandena ofta till obilliga resultat mot säljaren, äfven om
vederbörligt afdrag göres tör hvad köparen af godset njutit. I all synnerhet gäller
detta i fråga om bytesaftal; jfr därom Lagberedningens nyssnämnda förslag kap.
1 § 26 och mot. s. 205—207.
87 Jfr 8. O. 241 och B. G. B. 440, i hvad detta stadgande hänvisar till § 325.
S7« Jfr nedan vid not 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
