Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
I fråga om faran for godset gäller enligt uttryckligt stadgande
i andra punkten en regel alldeles motsatt den i § 58 uppställda.
Detta finner sin förklaring i den förut påpekade omständigheten,
att rätten att frånträda aftalet vid öppet köp innebär en förmån
för köparen oeh icke har sin grund i bristande uppfyllelse af aftalet
å säljarens sida.65 Enligt andra punkten skall köparen, intill dess
godset återlämnas,55ft stå faran för dess förstörelse, försämring eller
minskning. Drabbas godset, medan det befinner sig i köparens
besittning, af någon olyckshändelse, har alltså detta till följd, att
han icke äger draga sig från köpet undan. Huru härmed förhållit
sig enligt hittills gällande rätt, är icke fullt visst. De äldre svenska
lagförslagen56 öfverensstämde i detta afseende med 1905 års lag;
enligt N. L. B. § 54 skulle däremot köparen icke däraf, att godset
utan hans vanvård eller vållande förstörts eller försämrats, vara
förhindrad att draga sig från köpet undan. Vid granskningen af
detta förslag inom H. D.57 hemställde dess samtliga i ärendet
deltagande medlemmar om sådan ändring af detta stadgande, att
kö-paren måtte komma att stå faran för det på öppet köp innehafda
godset, och åberopades till stöd härför bland annat, att sådant torde
öfverensstämma med den här i landet allmänt rådande
uppfattningen.58 Att rättsuppfattningen i vårt land går i denna riktning,
bekräftas däraf, att vid hästköp faran för godset under frestetiden,
så vidt vi hafva oss bekant, anses ligga på köparen59 och att
dylika köp i praxis betraktas såsom ett slags öppet köp på grund af
lagens stadgande.
Äfven utom vårt land hafva olika meningar yppats, huruvida
säljaren eller köparen skall stå faran för godset vid öppet köp.60
68 Att faran för godset lägges ä köparen, är i högre grad än eljest påkalladt
enligt en lagstiftning, som gör det till en plikt för honom att af eget initiativ
gifva till känna, att han icke vill behålla godset; jfr ofvan vid not 35. Eljest
skulle nämligen frågan, huruvida i visst fall en olyckshändelse bör drabba köparen
eller säljaren, kunna blifva beroende af den ofta något diskretionära pröfningen,
huruvida vid den tidpunkt, då olyckan inträffade, köparen måste anses hafva
försuttit rätten att draga sig från köpet undan.
66* Skulle säljaren vägra att återtaga godset eller undandraga sig att fullgöra
hvad honom åligger såsom villkor för dess återbekommande, torde sådant jämlikt
grunderna för § 37 böra medföra, att faran för godset öfvergår å honom. Jfr
ofvan, § 37 vid not 13—14 och Tillägg till § 52 vid not 45.
6® Se L. K. 1: 14 pkt. 2, L. B. 1: 6 pkt. 2.
w Se N. J. A. II 1901 n:o 1 s. 103—104.
M Så ock S. mot. s. 121. Annorlunda Schrevelius II s. 501, 691. Jfr
angående risken för emballage ofvan, § 8 not 8.
69 Af motsatt åsikt Schrevelius II s. 501.
60 Enligt D. mot. s. 84 b öfverensstämmer stadgandet i § 60 pkt. 2 »vistnok»
med rådande rättsuppfattning i Danmark; jfr emellertid Hagerup b. 17, Lassen § 80 n.
55, § 84: n. 27, men Kjøb b. 68. I N. mot. s. 70 b motiveras förslagets ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
