Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillagg till § 62.
277
loppet af det skandinaviska lagstiftningsarbetet väcktes förslag att
i lagen npptaga särskilda bestämmelser jämväl angäende klausulen
fritt å banvagn. Att så icke kom att ske, berodde väsentligen
därpå, att klausulens innebörd förmenades vara i allt för hög grad
beroende af bestämmelserna i de olika banförvaltningarnas
trafik-reglementen för att kunna på ett tillfredsställande sätt lagfästas.4
Då emellertid ifrågavarande klausul har synnerligen vidsträckt
användning5 och gifver anledning till enahanda spörsmål, som för
fobköpens del fått sin lösning genom § 62, torde den lämpligen
böra i detta sammanhang behandlas.
Den första fråga, som härvid möter, är, huruvida skyldigheten
att anskaffa banvagn åligger säljaren eller köparen. Närmast till
hands ligger antagandet, att det är säljaren, som har att härom
besörja.6 I allmänhet lärer säljarens rörelse bedrifvas å eller i
närheten af den ort, hvarifrån godset skall med järnväg försändas,
och det är då naturligt, att han och icke den å aflägsen ört bosatte
köparen förhandlar med järnvägsförvaltningen å afgångsstationen.
Så sker i allmänhet också, likaväl då säljaren förbundit sig att
leverera varan fritt å banvagn, som då han utan användande af
någon särskild klausul åtagit sig att försända godset till köparen
eller då detta sålts fraktfritt. Levereras icke varan i rätt tid, lärer
säljaren i förra fallet lika litet som i de senare kunna till sitt
fredande åberopa, att köparen icke ställt järnvägsvagn till hans
disposition.
Härmed är emellertid frågan icke besvarad. Förhållandet är
enahanda, då köpet afser varor, hvilka äro sålda fritt ombord å
ångare på fast trade,7 men icke desto mindre har säljaren, enligt
hvad vi i det föregående8 sökt visa, i sådana fall icke i denna sin
egenskap någon skyldighet att tinga skeppsrum och utsätter sig
därför icke för vanliga påföljder af mora, därest han gjort hvad på
honom ankommer för att godset skulle komma med, men sådant
är omöjligt i följd af bristaude utrymme. Hvad frågan här gäller
är, hnrnvida den, som sålt varor att levereras fritt å banvagn,
allenast är skyldig att för köparens räkning i god tid anmäla godset
4 Se D. mot. s 88 a-b, N. mot. s. 75 b.
5 Se t. ex. N. J. A. 1877 s. 190, 1894 s. 555, 1895 s. 34, 1896 s. 99, 1897
b. 263, 488, 1902 s. 36, 336, 1903 s. 374, 1899 A n:o 495, 1907 A n:o 478, 1908
A n:o 192.
6 Jfr Allmänna bestämmelser för spannmålshandeln i Stockholm 16/i 1906 III
f, så lydande: >fritt banvagn {banfritt). Säljaren levererar varan på af honom
anskaffad järnvägsvagn å leveransorten».
7 Se ofvan, § 62 vid not 17.
8 Se § 62 vid not 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
