Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 Tillägg till § 62.
till befordran, eller om däri ligger ett åtagande af säljaren, att
godset å den utsatta tiden skall vara lastadt å vagnen, så att det
går ut öfver honom, om sådant blifver omöjligt t. ex. i följd af
inträffad vagnbrist.9 Vi anse svaret tvifvelaktigt, men tro, att
den senare meningen är den riktiga och med merkantil åskådning
öfverensstämmande. Till förmån för den förra skulle man
visserligen kunna åberopa analogien från hvad som enligt § 62 gäller
angående försäljning fritt ombord å ångare på regelbunden trade.
Förhållandena i dessa båda fall synas dock icke fullt likartade.
De typiska fobköpen äro de, som afse hela fartygslaster, och dessa
hafva tryckt sin prägel på de öfriga, så att säljaren, äfven när det
är han, som ombesörjer transporten, anses handla endast såsom
ombud för köparen. Vid järnvägsförsändelser däremot förekommer
väl aldrig, att köparen tager någon befattning med varan redan å
afgångS8tationen,10 och däraf torde kunna förklaras, att säljarens
skyldighéter icke anses sträcka sig mindre långt, då försäljningen
skett under klausulen fritt å banvagn, än då han åtagit sig att
af-sända godset »för köparens risk och räkning» (enkelt
försändningsköp). Jämväl i det afseendet torde dessa båda slag af distansköp
öfverensstämma, att om »viss tidrymd är utsatt, inom hvilken godset
bör aflämnas» (§ 13), det i allmänhet är säljaren, som har
bestämmanderätten i fråga om tidpunkten för leveransen.11
De enkla försändningsköpen hafva sitt hufvudsakliga
användningsområde i fråga om styckegods;12 försäljning under klausulen
fritt å banvagn förekommer däremot egentligenn endast, när
godset utgör en eller flera vagnslaster. Reglerna om godsbefordran
äro som bekant olika för styckegods och för hel vagnslast. Afsän-
9 Att Ti icke anse vagnbrist vara en sådan med de i § 24 särskildt nämnda
»jämförlig händelse», som ntan särskildt förbehåll fritager säljaren från
ersättningsskyldighet på grand af bristande leverans, framgår af det föregående, § 24
vid not 39; jfr emellertid Staub Exk. zn § 382 A. 29 i. f. Vill säljaren vara
fritagen från ersättningsskyldighet vid en sådan eventualitet, bör han därom göra
förbehåll; jfr N. J. A. 1875 A n:o 392.
10 Jfr emellertid N. J. A. 1876 A n:o 310.
11 Jfr emellertid N. J. A. 1905 s. 370 (J. R. BilUng).
18 Jfr angående sjöförsändelser ofvan, § 62 not 16.
18 Hvad i D. mot. s. 88 b yttras därom, att denna klansnl skulle hafva en
olika innebörd, allt efter som köpet afser en hel vagnslast eller styckegods, hvilar
tydligen på den förutsättningen, att jämväl styckegods säljes under klausulen
fritt å banvagn. Samma föreställning torde ligga till grund för yttrandet hos
Grundtvig: Lov om Køb § 62 n. 2 (jfr ock N. mot. s. 74 b i. f.), att regeln i
§ 62 angående tidpunkten för farans öfvergång på köparen icke utan vidare kan
användas på köp under klausulen »frit paa Vogn (Bane)». I Sverige användes
emellertid, så vidt vi hafva oss bekant, klausulen fritt å banvagn näppeligen i
andra fall, än när köpet afser gods, som utgör hel vagnslast; möjligen brukas
uttrycket banfritt äfven om styckegods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
