Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fri från ödets kast». Nog av, halvmånarne finnas
där, deras betydelse må vara vilken som helst.
Tvenne slavar, som burit fyrfat med rökelse i
prokonsulns spår, stå nu på vördnadsfullt avstånd,
samtalande med Eusebias palankinbärare. Annæus
Domitius är en man om fyratio år, lagom lång,
men mer än lagom fet. Hans mage skulle anstå
varken Hermes eller Apollon, men däremot icke
misspryda en bedagad faun. Prokonsulns hjässa
är kal, hans ansikte uppbär godlynt överflödet
av en dubbelhaka, ögonen äro livliga och kloka.
Rouéen, gurmanden, den beräknande världsmannen,
se där Annæus Domitius, såvida icke
skenet bedrager. Linjerna kring munnen teckna
ännu nöjet av den sista lukulliska supéen, de
slappa dragen skvallra om nattliga orgier, eller
(om man får tro prokonsulns egna antydningar
till sin hustru) om nattliga studier (vilka enligt
samma källa skulle omfatta teologien och drivas
i allra djupaste hemlighet). Men Annæus’ profil
är kraftig, och ögonen, vi nämnde dem nyss, äro
ensamma i stånd att förläna liv och uttryck åt
denna fettmassa.
Men nu ett ögollkast på hans gemål, Eusebia,
kallad den sköna, än oftare den fromma. Hon är
romarinna, måhända 27 år gammal, med örnnäsa,
stora mörka ögon och rubinröda små svällande
läppar. Eusebia är på väg till kyrkan, som hon
aldrig försummar, när Petros, de rättrognes, det
vill vid denna tidpunkt säga homoiusianernas
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
