Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
... till Petros, biskop i Aten, broderlig
hälsning och frid av Fadern såsom ock av Sonen, av
lika men ej samma väsende som Fadern!»
Därefter stack han brevet i gördeln under sin
mantel, ordnade denna och ämnade gå, då biskop
Petros, som red på en mula i spetsen för sina
präster, nickade och höjde korset, som han bar
handen, till tecken att han önskade tala med
prokonsuln. En annan vink till klerkerna befallde
dessa draga sig tillbaka. Prokonsuln ilade med
spänstiga steg och de bägge rökelsebrännarne
fjäten att möta prelaten på halva vägen.
Petros, den homoiusianske biskopen, var ännu i
sina kraftigaste år, en bredskuldrad, mager och
muskulös man med högburet huvud, som i varje
drag bar viljestyrka präglad. Stridshästen hade
bättre än mulan anstått en sådan gestalt. Petros’
panna var låg och rak, blicken skarp och letande,
ögonbrynen långa och starkt välvda, näsan krökt
och väl danad, munnen stor, men skönt bildad.
Vilken motsats mellan denne man, ur folkets lägsta
klass uppstigen till sin värdighet, och den patriciske
Annæus Domitius! Prokonsuln över Akaja syntes
liten och löjlig, där han i sin pråliga statsdräkt.
med kal hjässa, pussig hy, dubbelhaka, istermage
och kvinnligt fylliga vador stod framför Petros,
biskop av Aten. Men förhållandet jämnades, när
man iakttog romarens lugna världsmannahållning,
hans spelande självmedvetna blick, det fina leendet
på hans läppar.
– Lysande och ädle herre, sade Petros i en
ton, vars överlägsenhet motvägde ordalagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
