Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ödmjukhet, får jag den äran att i morgon se dig
under mitt tak, eller tillåter du din ringe tjänare
att vid samma tid besöka dig? Tiderna äro onda.
Julianus’ ursinniga företag har till fruktansvärd
höjd stegrat modet hos kättarne likasom hos
hedningarne. Här finnes mycket, som uppmanar oss
till gemensamma överläggningar.
Prokonsuln medgav detta under en betänklig
skakning på huvudet och skyndade försäkra, att
han skulle infinna sig varthelst biskopens gunst
och hans egen plikt kallade honom. Efter
utbytta hälsningar satte Petros åter sin mula i gång,
följd av klerkerna. Prokonsuln vandrade i motsatt
riktning över torget.
Epikuréerna, som vi nyss lämnat, hälsades på
sin färd genom den långa gatan Kerameikos med
bifallsrop av bekanta och obekanta bland de skaror,
som vimlade i samtalssalarne och portikerna. Men
många voro även de, som korsade sig och valde
en annan gata, när de varseblevo det lättfärdiga
tåget.
– Idel äkta atenare! Det gör mitt hjärta
gott att se dem, sade en gammal utsvulten atlet.
– Jag känner dem! Hellener av gamla stammen,
som älska konsten och fädernas tro! ropade
en bildhuggare i luggsliten mantel och klappade
händerna.
– Den där på grå skymmeln, han, som
skrattar så gott och skämtar med hetären, gissa
vem han är! sade en bokhandlare, i det han vände
sig till en romersk yngling, som tillfälligtvis var
hans granne. Jo, ingen mindre än Olympiodoros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>