Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårt att av mannens utseende bestämma hans
ålder. Hans lemmar tecknades ännu av en
härlig mannakraft, men kindernas linjer voro
fördjupade av åren och – vad som tydligast röjde
den överskridna medelåldern, men tillika gav ett
märkvärdigt uttryck åt hans anlete – valken under
ögonbrynens yttre bågdel framträdde ovanligt bred
och lade ett drag av kraft emellan pannans allvar
och det nästan svärmiska i blicken. Man återfinner
detta drag i antika bilder av Nestor och
Ajax. Hans hår var något glesnat över pannan;
hans skägg (vid denna tid en sällsynt prydnad),
mörkbrunt och krusigt som håret, omgav läppar
och kinder. Hans gestalt var hög och full av
värdighet. Flickans ansikte var regelbundnare än
hans, regelbundet ända till typisk stränghet, och
denna ökades av den klara, genomskinliga, men
friska blekheten i hennes hy. Hon liknade en
marmorbild; men marmorn värmdes av de stora
mörkblå ögonens milda ljus och livades av
munnens ljuvt böjda linjer, som för en Lavater skulle
gällt som osvikligt tecken för hjärtats godhet.
– Hermione, sade mannen till flickan vid sin
sida, bergstoppen, som höjer sig därborta, iklädd
avståndets blå mantel, är Lykoreia. På henne och
hennes syskonhöjder lustvandrade, innan tvivlet
förjagade dem, Apollon och sånggudinnorna.
Silverskyarna, som kransa henne voro då
farkoster från Lycksalighetens öar, landsättande sälla
andar, som kommo att i de olympiskes sånger
höra och i deras danser symboliskt skåda
världsalltets mysterier. Dessa sånger, så berättar sagan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
