Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnummos under stilla aftnar, lika denna, ner i
dalen, och på deras toner sänkte sig sinnesfrid
de lyssnandes hjärtan ...
Och nu, sade mannen för sig själv, kringdriva
på samma höjder olyckliga människobarn,
blodsmän och kristianska svärmare, utstötta ur
ett religionssamfund, som är dem värdigt. Rövare
på Parnassen! Sådana lära funnits där före dessa,
men de plundrade endast skalderna.
Ett leende spelade vid denna tanke på mannens
läppar.
– Fader, sade flickan, dessa klippor skulle
förskräcka mig, om jag vandrade ensam. De äro
så höga och gruvligt söndersplittrade. Men ögat
uppfriskas av Lykoreia, ty på henne gjuter solen
sitt sken, och himmelen är klar och ren kring
hennes hjässa.
– Så är det. När vår omgivning är mörk
och dyster, söker ögat gärna ett ljusare fjärran ...
Hermione, fortfor han och pekade till vänster, där
nere vilar den urgamla staden Delfi, av Homeros
besjungen under namnet Pyto. Nu äro dess
tusental av stoder sönderslagna, dess skatter
rövade, dess glans försvunnen. Teatern, stadiet,
lärosalarne, gymnasierna stå tomma. Kristianerna,
Hermione, hata konstens höga lek likasom
forskningens djupa allvar. De tala om fattigdom och
skövla våra tempel, om ödmjukhet och trampa
våra nackar. Fordom genljödo dess gator av
päaner, vimlade de av högtidsklädda främlingar
och vitmantlade offerpräster. Nu vandrar ett
tungsint folk över dess torg. Det fält, du ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
