Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därborta, med tvinande grönska, tecken av sparsam
odling, till vars fullföljande saknas armar och håg,
detta fält är det Krisseiska, dit fordom hellenernas
skaror drogo att vittna snillets, styrkans och
skönhetens segrar.
Hammarslag ljödo från staden. Man bröt sten
ur en pelarhall till en under byggnad varande
kristiansk kyrka. Det var den knidiska pelarhallen,
på vars väggar Polygnotos, penselns Homeros,
hade målat det vapentagna Troja, grekernas
avfärd och Odysseus’ besök i underjorden.
Förstörelsen kunde ses från den punkt, på vilken de
båda främlingarne befunno sig. De sågo det:
flickan höljde sitt ansikte i slöjan; mannen fattade
hennes hand och påskyndade sin gång.
Så inträdde de i en lund av åldriga lagrar,
som skilde staden från orakeltemplet. Lunden
fyllde det innersta av dalen emellan Parnassens
branter och ökade med sin mörka grönska
skymningen. Han var helgad Apollon, och kransarna
till Hellas’ skalder och de pytiska segervinnarne
hade lämnats av honom. Hans åldriga stammar
lutade över bäcken, samlade sig till viskande
flockar, flätade sina kronor till dunkla valv,
vilkas skuggor man anade höga minnen. Och
konsten hade kommit aningen till mötes. Där
en stråle av dagen nedsköt under träden, där lyste
han stundom på marmorpannan av en Homeros,
som gripen av ingivelsen slog upp de tomma
ögonen mot höjden, eller på en grupp dryader,
samlade kring en cittraspelande Orfeus. Nu
skyddes lunden av mången som en hednisk demons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
