Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan fönster, och i de flesta fall övertäckt, i
synnerhet där de religiösa bruken såsom här buro en
hemlighetsfull prägel. Rummets enda öppning var
således dörren, som alltid vette mot öster, för att
mellan försalens pelare insläppa den uppgående
solens strålar. Där man ej föredrog den mystiska
skymning, som måste råda på ett sådant ställe,
brunno kandelabrar dag och natt på gudens eller
gudinnans altar.
Det delfiska orakeltemplets naos var ursprungligen
delat i två delar med ett gyllene galler, framför
vilket de frågande, när de, kransade, under
trumpeters klang inträdde i helgedomen, skulle
avvakta pytians svar. Bakom gallret var det allra
heligaste: den profetiska hålan med den över henne
ställda trefoten, samt Apollons bild omgiven av
lagrar. Nu var gallret längesedan borttaget av
rovlystna händer. När Hermione uppslog sin blick,
såg hon, i det matta skenet från en enda taklampa,
en pelarsal, vars bakgrund förlorade sig i mörkret.
Skymningen ökades av välluktande dimmor, som
uppstego ur rökelsekar mot pelarnes kapitäler och
svävade som ljusblå skyar under taket. Lampans
sken samlade sig på Apollons drag och visade
dem i en mild, förklarad skönhet.
Krysanteus förde Hermione till trefoten.
Hålan täcktes av en marmorhäll, i vars mitt var
en öppning. Flickan ryste, ty hon nalkades
verkstaden för en demonisk makt. I hennes fantasi
uppstod pytians bild, profetiskt rasande, med
skälvande lemmar, rullande ögon, skummande
läppar. I detta ögonblick tröstade det Hermione,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
