Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de profetiska ångornas källa var försinad.
Hon satte sig på trefoten. Hennes anlete var
blekt som marmorbilden, mot vars fotställ
hennes huvud dignade tillbaka. Krysanteus räckte
henne skålen, som Herakleon fyllt med Kastalias
vatten och ställt på altaret. Hon drack den kyliga,
ingivelsebringande drycken. När Krysanteus emottog
skålen, möttes deras blickar. Hermiones var
matt och glanslös. Fadern upprepade: Låt oss
återvända! Men flickans läppar krusades av ett
ansträngt småleende. Hon vinkade med handen till
tecken av sin beslutsamhet. Därefter lade hon
armarne korsvis i sitt sköte och slöt sina ögon.
Hon hörde faderns steg, då han avlägsnade
sig över marmorgolvet. Hon hörde dörren stängas
och nyckeln omvridas i låset. Hon var ensam.
Då Idéen, en himmelsk uppenbarelse, nedsteg i
Platons själ, lades grunden till en mäktig och
genomgripande omvälvning i den mänskliga
tankevärlden. Människan upphörde att vara stoft och
världen blott en byggnad av atomer. Materien
förvisades ur verkligheten till möjlighetens
skuggrike. Allt förandligades: naturen, människan,
gudarne. Allt dallrade som etervågor kring den för
medvetandet uppgångna ursolen. Men enheten,
som vunnits mellan det sanna varat och
sinnevärlden, var snarare en siaretanke än frukten av
den stränga forskningen. Idéernas värld, den
sanna, fastän funnen, låg i ett oupphinneligt fjärran
– och tvivlet, forskningens negativa element, helt
nära. Huru varda förvissade om vår kunskaps
sanning? Äro våra satser sanna, så var finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
