Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkrädd, hördes en röst bakom den förste, som
tveksamt inträdde med en lykta i handen.
– Här brinner en lampa, här brinner rökelse,
fortfor samma röst, vars ägare vid sidan av en
bland följeslagarne tog några steg framåt i salen,
medan flera andra skockade sig vid dörren.
– Tillåt mig upplysa, svarade denne, att här
ännu lär finnas en gammal präst. Det är
förmodligen han, som med iakttagande av gamla
vanor ...
– Nåväl. Tänd en fackla! Det är skumt i
djävlanästet. Mer ljus!
Kort efter att denna befallning var given,
ökades belysningen med det röda, rökiga och
flämtande skenet från en hartsfackla.
Altaret, bakom vilket Hermione flytt, stod i
skuggan av en pelare. Flickans blick var med
obeskrivlig ångest fastnaglad vid uppträdet
framför henne. De främmande männen voro alla höljda
i kapuschonger och väpnade. När en mantel föll
tillbaka, bröts fackelskenet mot ett svärdfäste.
Han, som nyss talat, var synbarligen den förnämste.
Han var av medelmåttig höjd, hans rörelser häftiga
och befallande. Hans ansikte och vapenskrud
doldes av kappan.
– Ha, ha! skrattade han, och hans röst ljöd
ihålig och ohygglig, vi vilja se, hur det förhåller
sig. Apodemius och Eusebius, I han på skändligt
sätt plundrat Apollon. Rubb och stubb! Bilden,
bilden menar jag. Han själv! Vi skola se, om
han finnes.
– Rask gärning! fortfor mannen, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
