Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick fram till pytians trefot och sparkade omkull
den. Hit, karlar, och lyften undan stenen! Fort!
Vi vilja se, om Apollon ... Vi vilja styrka, att de
äro lögner, alla dessa sägner ... Hur var det,
Osius? Du sade, att en präst ännu lever här?
– Ja, domine, svarade den tillfrågade med
en djup bugning.
– Vi skola vid tillfälle lägga honom på
sträckbänk. Här måste ännu finnas gömda
skatter. Anteckna min tanke, Eusebius, så att vi
icke glömma honom!... Vad? Ären I förlamade
eller huru? Kunnen I ej lyfta en så usel tyngd, I
slavar? Osius, du nye Goliat, hjälp dem att öppna
porten till underjorden!
Sedan mannen, som nämndes Osius, förenat
sina krafter med de andres, lyckades de skjuta
åt sidan den häll, som täckte den pytiska hålan.
– Osius, fortfor han, som kallats dominus, du
är en Stentor och din röst en rycktråd genom
tio tusen palatiner, uppställda i slagordning.
Nåväl, väck nu Apollon! Ropa, ryt, ty kanske sover
han eller är han död!
– Herre, vad är din vilja?
– Dumhuvud! Galning! Begriper du ej, att
det är ett infall? Ett härligt infall, vid alla änglar!
Så, bort till hålan, lägg dig vid randen och ropa
ned i helvetet: Apollon!
– Du skämtar väl icke, herre?
– Ve dig, om jag skämtade! Skynda!
Osius nalkades åter hålan, som nu gapade
med bredare svalg. De övriga männen makade
sig mot dörren, likasom rädda för vad komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
