Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäckte icke hån, icke övermod, utan nitets
uppriktighet. Klemens’ ögon voro så klara och
allvarliga. – Välmeningen ger värdighet åt dina unga
läppar, sade Krysanteus, då han gick.
Utkommen i aulan och tagande sin väg emellan
prästerna, som där väntade, kände han sig
hastigt omfamnad av någon, som han vid fackelskenet
igenkände vara ingen mindre person an
prokonsuln över Akaja.
– Ah, vad ser jag? utbrast denne; – min
egen Krysanteus! Du har då återkommit till vårt
goda Aten! Jag har i dessa dagar allestädes sökt
min arkont och ingenstädes funnit honom.
Välkommen! Trefalt välkommen! Jag ser, fortfor han
viskande, du har varit hos biskopen. Även jag är
kallad till honom. Kallad – du förstår mig?
Prokonsuln över Akaja löper på order av en präst.
Men varför icke finna sig i tidsomständigheterna,
när kejsaren vill så ha det? Kärleken till vår heliga
kyrka gör underverk, min vän ... men det förstår
du icke, och jag förlåter dig denna svaghet. Du
begriper icke teologien, du. Omnia vincit
amor et nos cedamus amori!
Och prokonsuln svävade hän mot dörren till
ämbetsrummet, som ostiarien slog upp på vid gavel
för hans lysande och ädla person.
Biskopen drog sig med sin höge gäst tillbaka
till ett av sina enskilda rum, vars slösande
prakt ville likasom rättfärdiga sig med de heliga
former hon iklätt sig: golvets av skimrande stenar
sammansatta mosaikverk föreställde Gideon, som
nedbryter avgudens altaren, de med guldfransade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
