Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
purpurdynor prydda stolarne och vilosofforna voro
inlagda med heliga symboler i elfenben och silver,
de massiva silvervaserna och kandelabrarne voro
idel änglar och tabernakel, fälten emellan
väggpilastrarne prålade med bilder av apostlarne.
Samtalet började därmed, att biskopen klagade
över den osäkerhet, som rådde på landsvägarne
i Akaja. Det hade nämligen under den senare
tiden ofta hänt, att budbärare, skickade från honom
till Konstantinopel och Korint, hade överfallits
på vägen och berövats sina brev. Detta,
antydde biskopen, lände Akajas styresman till föga
heder.
Annæus Domitius ursäktade sig med tidernas
allmänna osäkerhet. Tillståndet i Akaja vore dock
bättre än i de flesta andra provinser. Till följd
av Julianus’ uppror hade ju större delen av de
trupper, över vilka prokonsuln förfogat, dragits
till Konstantinopel. De övriga voro fördelade på
sådana punkter, som ovillkorligt krävde
besättningar: Korint, Aten, Argos, Sparta och nu senast
även Delfi, det arma Delfi, som hemsöktes av de
där till Hellas väderdrivna, i Parnassens
otillgängliga klyftor innästlade donatistbanden. Vad
skulle då prokonsuln göra?
Annæus Domitius förteg, att de till biskopen
skickade, förkomna breven hamnat i hans, Annæus’,
förvar. De skrivelser, han tid efter annan
emottog från kejserliga styrelsen, kunde, det visste han,
för ingen del, vad pålitlighet vidkom, mäta sig
med de förtroliga brev, som biskoparne med sina
egna budbärare, vanligtvis underordnade präster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
