Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmån hos eusebierna och Apodemius. Mannen har
ju sina goda sidor ...
– Utan tvivel.
– Och måhända ha mina föreställningar burit
frukt. Men det är likväl ovisst, Om icke en sådan
befallning kan anlända ännu i afton, i morgon, nar
som man minst väntar den. Oss emellan sagt
(Petros sänkte åter sin röst till viskning), det är
farligt att vara rik i våra dagar. Hovets eunucker
... du förstår mig?
Annæus smålog och nickade bifall. Han tänkte
ej blott på hovets eunucker, utan ock på dess
biskopar. Därefter betraktade han sina fylliga
vador och svor i tysthet en ed över sin
alipilarius [1], ty hans skarpa öga upptäckte på högra skenbenet ett hårstrå, som undgått den
ifrågavarande slavens uppmärksamhet.
- Men det, fortfor Petros, vartill jag nu vill
komma, är en bön till dig, min lysande och ädle
herre, och tillika en uppmaning, given av
själaherden till ett av fåren i hans hjord. Innan du
kröker ett hår på Krysanteus’ huvud, måste du
därom underrätta mig. Jag ber dig därom såsom
ett högsta prov på din vänskap, besvär dig därom
namn av den heliga allmänneliga kyrkan, som
skulle lida en svår, en oersättlig förlust, om du
förgäter den bön jag härmed lägger dig på hjärtat
och minnet.
Prokonsuln bedyrade, att han skulle vara
mycket lycklig, om han i en så ringa sak kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
