Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovarsamhet även råka med i spelet. Vid sådana tillfällen
lössläppas ju alla lidelser. Allra minst kunde Annæus
Domitius, sedan han ställt hela besättningen
till biskopens förfogande, hindra en rovlysten skara
plundra den rike Krysanteus’ hus, eller en
fanatisk hop angripa den hatade Krysanteus’
person. Annæus Domitius ämnade för övrigt i god
tid skudda stoftet av sina fötter och förflytta sig
med sin sköna Eusebia till Korint, dit viktiga,
ouppskjutliga statsfrågor naturligtvis kallade
honom. Komme sedan vad komma ville, så visste
Annæus Domitius, att ingen regering skulle
misstycka, om han försummade att begagna sig av
rättigheten att taga en död mans huvud, om
också ingen skulle belöna honom för att han
underlåtit det.
Medan Annæus Domitius välvde dessa tankar,
överflyttade Petros samtalet just på den person,
som var deras föremål. Han frågade i viskande
ton, ty han kände sina presbyterers och diakoners
uppövade hörsel – han frågade, om prokonsuln
fått befallning från hovet att taga huvudet av
arkonten.
Annæus Domitius svarade på denna fråga med nej,
i det han smålog och lekte med sin halskedja.
En suck lättade Petros’ barm, ty biskopen hade
verkligen fruktat tillvaron av en sådan befallning.
– Dess bättre, sade han. Man anser honom
vid hovet som ivrig anhängare av Julianus, och
som farlig genom inflytande och rikedom. Jag
har av rent medlidande lagt mig ut till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
