Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klemens korsade sig och läste en bön, när
han trampade detta av kristianerna skydda ställe.
Det var dock en härlig ort, full av skönhet och
höga minnen. Här vilade Hellas’ och
mänsklighetens största män och de tusen sinom tusen
ynglingar, som det forna Aten hade uppammat
skönhet och glädje till en tidig hjältedöd.
Tempellika vårdar och avbrutna pelare reste sig över
lagerträdens och cypressernas dunkla grupper, som
skuggade enkla minnesstenar eller till hälften dolde
tysta grottor, där urnor och bildstoder skymtade.
Kerameikos’ likfält var Atens historia, mejslad
i marmor.
Dess nuvarande förfall, dess ovårdade skick,
det över gångarne växande ogräset, de lutande
vårdarne med sina utplånade inskrifter, de
stympade basrelieferna och fallna stoderna talade ock
med hävdernas tunga. Bakom stadsmuren, som
på ena sidan gränsade till platsen, skådade från
fjärran ned på gravfältet det höga Akropolis med
Pallas Atenas jättestod, de kyklopiska murarne
och templens uppstigande pelarrader, försilvrade
av månen. Levde i dem en ande, han förnam då
vad ett människohjärta kan känna vid återblicken
på det förflutna, när det sörjer en skönhet, som
gått förlorad, en kraft, som är död.
– Fader, sade Klemens, medan han vid sidan
av Petros påskyndade sin gång, de döde, som vila
här, voro hedningar, men bland dem fanns ju
likväl mången, som sökte rätta stigar?
– Visserligen, svarade Petros, de hade den
naturliga lagen inskriven i sina hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
