Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skall förbliva i dina egna händer. Du äger att
tillintetgöra det, ifall du ger vika för frestelserna
av en oväntad rikedom och ångrar att hava ställt
honom för kyrkans bästa till mitt förfogande. Jag
talar nu endast om möjligheter, min son; men den
som brinner av kärlek till kyrkan, han hoppas även
på det omöjliga och har syn för allt, som kan
gagna henne.
– Ack, varför redogöra för dina bevekelsegrunder?
Du är lika god, som du är klok och
förutseende. Detta vet jag, och det är nog.
– Och jag tänkte, fortfor biskopen milt, jag
tänkte på din längtan att skiljas hädan. Din
kroppshydda är svag, älskade barn. Du är icke
kallad att leva länge i denna värld.
– Jag hoppas det och tänker därpå med
glädje.
– Väl den, som får sätta sig vid Herrens
fötter, medan de andres lott äro hushållssorgerna!
Men även dessa äro nödvändiga. Kyrkan tarvar
ordnare och försvarare. Jag trår som du från dessa
mångfaldiga göromål, dessa tvister och strider,
till den stilla betraktelsen, det tåliga bidandet. Men
striden är mitt kall, så länge min arm kan föra
svärdet, ty sanningens fiender äro många och
farliga.
De hade under samtalet fortsatt sin gång. De
lämnade gravfältet genom en port, motsatt den,
genom vilken de inträtt.
Framför dem låg nu i månens klara sken en
slätt, som till höger hade en rad kullar, över vilka
stadsmuren slingrade sin ofantliga gråvita gördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
