Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskopen fattade hans hand och sade:
– Min älskade Klemens, sök att råda över
dina känslor! Tänk ej mer på henne! Hon förtjänar
det icke. Själva tigrinnan älskar sin avföda och
försvarar den i döden.
– Tala icke så, min fader, bad den unge
föreläsaren och uppslog sina tårfulla ögon. Jag känner
icke världen och människornas hjärtan, men jag
förstår likväl, att min moder måste varit mycket
olycklig, innan ett så rysligt beslut fick rot i
hennes själ. Tror du ej, att hon göt tårar, då hon
lämnade mig? Ack, hon gjorde det! Hon var
förvildad i den stunden och visste icke vad hon
gjorde. Jag tror, jag är viss därom, att hon sedan,
snart nog, återvände till det rum, där hon utsatt
mig, och förtvivlade, när hon icke återfann mig.
– Tro det, Klemens! Du gör rätt däri. Det
torde verkligen hava förhållit sig så, anmärkte
biskopen tröstande.
– O, att jag finge återse henne, tänkte Klemens
och avtorkade sina tårar, jag skulle icke
förebrå henne, nej! Men hon skulle säkert glädja
sig, att hennes son lever, att Gud miskundat sig
över honom och henne.
Biskopen fortfor:
– Jag lät dig uppsätta detta testamente,
emedan det är möjligt, att din börd uppdagas. Guds
vägar äro underbara. Vem vet, om du ej är
arving till stora rikedomar?
Klemens smålog sorgset över denna djärva
gissning.
– Tänk dig denna möjlighet! Testamentet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
