Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är bara ett bröd och några droppar
vin ...
– Det är gift, hon bjuder dig, Simon! Jag
är Anastasia, den rättrogna Anastasia ... Ur vägen
med dig, orm!...
– Lama ragschu gojim! hördes
gubbens röst, vresig och mullrande. Fördömda
pladdrerskor! Vad gören I där?
Nu kom den tredje kvinnan sin vän till hjälp
och ryckte korgen från Tabita. Anastasia fick tid
att fästa sin vid linan, som i detsamma drogs
i höjden.
– Se så, utbrast Anastasia segerstolt till
Tabita, som skyndade att taga upp sin lilla
vinflaska, som under striden fallit ur korgen ned
i gräset, se så, vad fick du för din möda? Du har
burit ugglor till Aten och hö till Megara. Har
du icke, så säg!
Gubben uppe på pelaren tömde den upphissade
korgen och kastade honom ned till hans
ägarinna.
– Flygen härifrån, I snattrande skator, ropade
han med arg och skrovlig röst ned till de
grälande kvinnorna, annars ... annars ...
– Kom, sade Anastasias väninna och fattade
hennes arm; vi skola icke störa honom längre.
Han vredgas, och du vet, att han då talar
förfärliga ord.
Gubbens hotelse verkade så mycket, att de
stridande efter ett par ytterligare, mycket korta,
men mustiga utgjutelser åtskildes. Anastasia tog
sin tomma korg på armen och återvände med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
