Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
Rakel.
Aten med sin livliga hamnstad Piræus hade
lockat en ansenlig mängd av de civilisationens
nomader, de handelns beduiner, som kalla sig
Israels barn. De hade redan längesedan förlorat
sitt lilla fädernesland och redan hunnit i all fred
och ro taga sin lott i det stora, det av
astronomerna Tellus, det av vanligt folk jordklotet
kallade. Bland hebréerna i Aten var Baruk en aktad
man, ty han vandrade ostraffligt efter fädernas
stadgar, var miskundsam mot sitt folks fattige och
icke sällan även mot gojims arma barn, och
framförallt: han var rik, mycket rik. Han ägde
skepp, vilkas master voro cedrar från Libanon,
vilkas roder voro av ek från Basan eller nejden
däromkring, och han skulle gärna, för att i allo
rätta sig efter profeten Ezekiel, givit dem segel av
egyptiskt linne och soltält, färgade med purpur
från Elisaöarna, om ej han funnit detta vara ett
för långt drivet slöseri. Med dessa skepp införde
han indiska och egyptiska musliner, som voro de
atenska hetärernas förtjusning, rökelser från Saba
och Rema, färgade ylletyger och spannmål från
Syrien, tenn och bly från västern, slavar ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
