Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Tuba och Mosoch, utan från världens alla
nejder. Varorna utbytte han mot andra, som han
med samma skepp utförde: oliver, fikon, vax,
hästar, vapen, böcker och konstsaker. Baruk
visste på pricken, hvad en Platon, en Homeros
i handskrift var värd, ehuru han aldrig hade läst
dem; han förstod med kännarens blick att
uppskatta värdet – penningvärdet – av bildstoder
och målningar, med vilka han skulle betraktat som
en dödssynd att pryda sitt hus. Helgon- och
gudabilder, kors och amuletter rullade genom hans
händer; men han tvättade dessa omsorgsfullt,
sedan han vidrört sådana ting, läste sina böner
och smålog åt de oskyldiga guldkorn, som den
oheliga strömmen kvarlämnat mellan hans fingrar.
Han drev dessutom en indräktig handel med
penningar och lånade gärna, mot goda säkerheter
och ej särdeles omänsklig ränta, åt Javans [1]
lättsinniga söner, de där fördömt vackra och skamlöst
glada, åt fördärvets Gehinom [2] oundvikligt
bestämda atenska ynglingarne, som med så
oförskämda blickar förföljde hans dotter, den
svartlockiga Rakel, när hon sedesamt mellan far och
mor vandrade till synagogan.
– Rakel, lyft då icke på slöjan så där! hände
vid sådana tillfällen, att den gamla Ester sade.
- Kära moder, hände det, att Rakel svarade,
den här slöjan vill ju alldeles kväva mig. Jag
kan knappt draga andan.
- Jag skall göra ett lufthål i henne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
