Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk, och han är icke längre en främling för en
dotter av Israel.
– Hör blott på! Du filosoferar ju förträffligt,
även du. Det vore en underlig Gud, som endast
skulle tycka om de kaftanklädda, långskäggiga
och kroknäsiga mäklare, som kalla sig judar. Han
skulle då ha en helt annan smak än du.
Rakel rodnade. Karmides tog buketten och
fäste den vid hennes barm.
– Ser du, fortfor Karmides, i det han pekade
på solen, vars halva skiva redan sänkt sig i havet,
samma sol för våra ögon, samma åtrå till sällhet
våra hjärtan, huru kunna vi då kalla varandra
främlingar?
– Samma himmel och där uppe över stjärnorna
samme Gud, sade Rakel med en djup blick
på Karmides. Den kväll, jag gav dig den lilla
ringen, som ... som du icke bär på ditt finger ...
Karmides, var har du ringen?
– Här, på mitt hjärta, svarade Karmides och
drog honom upp ur sin barm.
– Ack, förlåt mig! Jag ville övertyga mig,
att du hade förvarat honom, fortfor flickan med
glädjestrålande ansikte. Men jag ville säga dig,
att samma kväll drömde jag, att vi alltid finge vara
tillsammans. Mina föräldrar omfamnade dig och
kallade dig son. Jonas var även närvarande. Han
var icke svartsjuk alls; han bara talade och talade
med dig om den där Platon och andra besynnerliga
saker. Och du visste att svara honom på allt vad
han ville veta. Det märktes tydligt, att du var
lärdare än han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
