Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Artemon, sade han, du, som icke vill döma
någon ohördan, som ej vill sudla samvete och
händer med oskyldigt blod, se, vittnet trycker den
anklagades hand och vill med sitt liv värna hans.
Vad säger du om detta vittnesmål?
– Jag trodde, att hon sett mer, svarade karlen.
Det är nog möjligt, att Batyllos är oskyldig.
Också har jag icke rört honom med ett finger.
Artemon var icke den ende i hopen, hos
vilken eftertanke och en mänskligare sinnesstämning
började få inträde. Men där funnos andra,
hos vilka förföljelseraseriets svindel dränkte alla
tankar, alla känslor i blodtörstens, och åter andra,
som voro mäktiga av åtminstone denna tankegång:
Det är omöjligt, att de blodsdomar, som vi i dag
fullbordat, skulle vara orättfärdiga; det är omöjligt,
ty det vore förskräckligt. Vi ha gjort oss skyldiga
till så många grymheter; vi ha mördat barn i deras
mödrars famn; vi ha icke skonat ålderns grå hår.
Om samvetet en gång skulle tillräkna oss allt detta
... nej, det vore för mycket ... vi måste ha handlat
rättfärdigt... och vad vi gjort har ju skett i
Herrens namn, för den rena läran, för bekännelsens
enhet.
Det var dessa, som i Teodoros började rädas
sitt eget samvete. De ville tysta honom, och om
de själve, sedan detta mått av eftertanke börjat
vakna, icke längre skulle mäktat bära hand på den
sårade gubben, så funnos andra, som icke skulle
tveka att med ett nytt bloddop styrka rättfärdigheten
av deras förehavande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
