Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestätet, Konstantius Augustus, min kejsare och
herre, så varmt bekänner, och som därför bör stå
högt över varje inkast – huru, säger jag, förena
dessa skyldigheter med njutningen av ett sådant
förtjusande umgänge som edert.
Annæus Domitius hade talat ut. Han tömde
sin bägare och avlägsnade sig.
– Vid Dionysos, en härlig förevändning för
att gå och intaga ett vomitiv![1] utbrast Karmides.
– Där ha vi orsaken. Gissat! Riktigt! ropade
de andre.
– Älskliga Myro, fortfor Karmides, när han
talade om en illa gördlad kiton, så anspelade han
väl icke på din?
– Nej, han anspelade på Praxinoas, inföll
Olympiodoros; Praxinoa, du förstår alls icke
konsten att ordna din kiton; jag vill nu genast lära
dig både de mycket blygsamma och mindre
blygsamma vecken, så att du hädanefter kan skilja
mellan båda slagen samt undgå att såra såväl
en katekumenisk känsla som en teologisk
övertygelse.
– Praxinoa, inföll Karmides, tag icke
Olympiodoros till lärare! Hans konst att ordna en kiton
är förmodligen icke större än hans konst att dikta
ett epigram. Häng en kiton över vår vän,
benrangelsmannen, och låt honom förevisa de mer och
mindre blygsamma vecken på denne!
– Hu, vilket skämt! utbrast Myro. Palladios,
giv mig bägaren och låt mig nedskölja det i vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
