Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Se här! Din skål, väninna! Karmides, vad
lider tiden?
– Tiden? Vem talar om tiden här? Överlämna
det ordet åt människorna. Det passar icke
för oss odödliga gudar.
Fast står evigt Olympen, där gudarne äga sin lugna
hemborg. Av stormar den ej omskakas; av skurar ej sköljes;
aldrig av snö den skyles; beständigt en ljusare luftkrets
välver omkring den, och klart omflyter dess hjässa ett skimmer.
Där förlusta sig dag från dag lycksalige gudar.[1]
– Mina vänner, fortfor Karmides, sträckande
sig i sin soffa, låt oss komma överens därom,
att vi äro gudar och lyckligare än gudar. Till
slut beror alltsammans på överenskommelse.
Varför skulle vi då icke göra oss lyckliga och
odödliga?
– Överenskommet! En skål för vår odödlighet!
– I vår egenskap av gudar äro vi ingalunda
nyfikna, mina vänner. Annars skulle vi måhända
fråga: huru ser det ut vid denna timme i Aten?
Men jag förmodar, att ingen av oss faller så platt
ifrån Olympen ned på den usla jorden. Således:
en skål för Aten! Må det försvinna från jorden!
– Och taga våra fordringsägare med sig!
– Aten! Vad är Aten? En skål för jorden!
Må hon sedan sönderfalla i atomer! Må hon
försvinna under våra fötter!
– Myro, här är plats på soffan vid min sida!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
