Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En uppståndelse från de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom som de mördat – och vid hans ande, som
nu med alla änglar, helgon och blodvittnen kring
lammets tron förkunnade Guds ära och homoiusions
sanning, besvor han dem att återvällda till
den enda saliggörande läran.
Medan han talade så, mumlade de bundna
kättarne till varandra: Mod, mod! Var stark i
tron! Förlossningen nalkas!
Hustru, bäva icke, viskade en man till kvinnan
vid sin sida. Se på honom! På honom
vid hörnpelaren! Ingen rädsla i hans åsyn! Han
skall bevittna vår seger.
Vid en av hörnpelarne till tvärskeppet stod en
man, vars ögon oavvänt varit fästa på de bundne.
De hade i honom igenkänt den främmande predikant,
som uppträtt i kalkstensbrottet – Atananios.
När Petros talade, var det icke till honom
de lyssnade. Från Atanasios’ läppar strömmade
ord, ohörbara för alla andra, men ej för dem.
De lyssnade till honom.
Och när Petros uppmanade dem att med hög
röst förklara sin övergång till homoiusion, svarade
de med hög röst ett samfällt nej.
Detta nej efterträddes av ett dovt sorl från
menigheten, ett sorl av häpnad över deras
hårdnackenhet.
Efter någon tystnad sade Petros med sorgsen
och allvarlig stämma:
– Herren skall icke tillåta, att hans lära
smädas. Han håller stjärnorna i sin hand,
himmelen och jorden äro honom underdåniga,
naturens makter äro hans trälar, han råder över döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
