Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förenat oss. Du vet nu utan tvivel, att jag
gjorde det förgäves. När jag i dag hos din fader
anhöll om din hand, förstummades han av harm och
förvåning. ’Du, hedningen, du, den lättsinnige,
liderlige, utarmade Karmides!’ Det var hans
svar. Jag behövde ingen utläggning av det; jag
behövde endast se den blick, varmed han ledsagade
det. Tyvärr, min Rakel, har din fader rätt. Oss
emellan är en skiljemur, som ej kan överstigas.
Må ödet städse vara dig vänligt! Vad mig vidkommer,
har jag varit vis nog att göra mig utledsen på
samma gång som utarmad. Vad bekymrar det mig, om
jag icke har ett guldmynt att köpa ett nöje för,
då jag ej ens vill hava alla världens nöjen till
skänks? Livet är mig en utpressad orange, vars
skal jag kastar bort. Jag går till ett land, där
man lika litet besväras av glädje som av smärta,
lika litet av fruktan som av förhoppningar,
förmodligen icke heller av tankar. Men kan man
tänka där och minnas det förflutna, så torde det
hända, att jag någon gång vill blanda det gudomliga
lugnet, som njutes där, med en tanke på dig.»
– Gott, tänkte Karmides, nu är den saken avfärdad.
Vad har jag kunnat göra mer för den arma flickan,
än jag gjort? Har jag icke, för att lyckliggöra
henne med en säll villfarelse, hycklat för henne
en lidelse, som längesedan slocknat? Det var en
olycklig stund, då jag förvirrades av hennes mörka
ögon. Hon har gjort mig mer bryderi än alla andra
kvinnor tillsammans. Hennes ömhet, hennes svartsjuka,
hennes fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
