Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för framtiden, hennes olyckliga känslighet, som
iklätt sig tusen former för att plåga mig, allt
detta har jag burit med ett tålamod utan like.
Hon älskar mig! I denna stund gör det mig
gott att vila vid den tanken. Även Alexanders
tårar behagade mig. Jag är då verkligen älskad
av två människor! Min bortgång skall således
förorsaka smärta hos två varelser! En tröst för
människonaturen!
Att försvinna ur världen och efterlämna ett
tomt intet av känslor, det är en avskyvärd tanke.
Det tomma intet framför mig och bakom mig, och
mellan dessa svalg en ohygglig döds ryckning!
Nej, nej, åtminstone något bakom mig!
Jag hoppades en tid att med Rakel vinna en
vacker andel av hennes faders rikedomar. Vad
hade då skett? Jag hade rest till Bajæ, för att
med havssältan återställa mina livsandar. Jag
hade åter börjat njuta – en liten tid och mer
av vana än av ungdomslust – hade därefter
hemfallit åt läkaren och besvurit honom odödliggöra
en usel tillvaro.
Epikuros’ lära är den sämsta, som en
människohjärna frambragt. Jag avskyr denna fega
lära att njuta måttligt för att njuta länge. De söka
nöjet, men gå att uppblanda det med en
stadigvarande fruktan för överdriftens följder – och
därför finna de icke vad de söka. De blanda
gudarnes vin med människonaturens uslaste drägg,
som är feghet. En sådan blandning var mig
vämjelig. Jag sökte njutningen oblandad och gick
min bana utan att se till höger eller vänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
