Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hava levat och i sin levnad hava uträttat något
nyttigt, och att med denna återblick på det
förflutna förmäla den lyckliggörande föreställningen
att förenas med jorden, som alstrar och närer
allt gott och skönt, att genom sin lekamens
upplösning ännu efter döden varda nyttig för de likar,
som man i livstiden älskat?
Författaren uppräknade och skildrade en
mängd fall, som kunna göra människan, i trots
av hennes inrotade avsky för döden, likgiltig mot
honom, ja, fientlig mot sitt eget liv. Bland dessa
uteglömde han icke de vällustingar, som tömt
fröjdernas bägare till dräggen. Många av dem
hade av fruktan för döden rusat i hans armar
och föredragit förintelsen framför förintelsetanken.
Denna skildring var gjord med en styrka,
som kunde komma håren att resa sig på läsarens
huvud och förflytta honom bland de skildrades
antal.
Författaren uppehöll sig länge vid föreställningen
om förintelsen. Hans iakttagelser överensstämde
med Plutarkos’ åsikt däri, att rädslan för
döden hos de flesta människor uppstår icke så
mycket genom tanken på de plågor, som ledsaga
dödskampen, ej heller genom Tartarens eller
helvetets skräckbilder, som just genom tanken på
förintelsen. »Må mina händer och fötter
förlamas, må bölder hölja min kropp, må mina
kval komma tänderna att hacka och gnissla; blott
livet återstår mig, är jag nöjd, om ock jag
hängde naglad vid korset,» säger Mæcenas. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
