Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kraftigt och psykologiskt sant skildrad i den
okände författarens arbete, hade gripit även
honom.
Han gick några slag över golvet, fåfängt
kämpande mot en rysning, som genomilade hans
lemmar. Därefter lämnade han rummet, kastade
manteln över sig och skyndade ut.
Svarta och förvirrade välvde tankarne i hans
hjärna. Han var icke i stånd att råda över och
ordna dem för att med lugn överväga sin
ställning och med förståndsgrunder kämpa mot
självbevarelsedriftens ansträngningar.
I detta tillstånd vandrade han framåt, utan att
se, vart han gick. Först i grannskapet av staden
fick han öga för sin omgivning. Han såg
dubbelporten och hörde från gatan Kerameikos sorlet av
de talrika lustvandrande, som njöto den svala
stjärnsmyckade nattens klarhet.
Han stannade, ty i denna sinnesstämning fördrog
han icke att se eller ses. Bakom honom
låg begravningsplatsen. Han vände om och
gick dit.
I porten hejdades han av två mötande män.
Som han gick förbi, lade den ene av dem sin
hand på hans arm och uttalade hans namn.
Obehagligt överraskad, stannade Karmides,
mönstrade mannen och igenkände Petros,
homoiusianernas biskop.
– Klemens, sa de denne till ynglingen, som
följde honom, gå före mig till staden. Jag skall
snart vara efter dig hemma.
Biskopen och föreläsaren kommo från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
