Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pelarfältet, sedan de till Simon helgonet burit hans
aftonmåltid. Simon hade efter sin uppväckelse
ånyo bestigit pelaren och levde nu sitt sedvanliga
liv, om möjligt än mer beskådad och beundrad
än förr.
– Vad kan du hava att säga mig? frågade
Karmides.
– Mycket, svarade Petros, om du har tid att
höra mig.
– Det är vad jag icke har ...
– Man kan säga mycket på få minuter.
Vart ämnar du dig? Jag kan följa och under
vägen meddela, vad jag vill säga.
– Vill du icke uppskjuta samtalet till en
annan gång?
– Det kunde då vara för sent ...
– Däri har du rätt. Nåväl, det är mig
likgiltigt vart vi gå.
– Låt oss då välja första bästa ställe, där
vi ostört kunna samtala. Vi hava ett sådant här
grannskapet.
De satte sig på en bänk, som skuggades av
cypresser.
– Vad har du att säga? frågade Karmides.
– Något, som torde förefalla dig underligt
och vågat, svarade Petros. Vi känna varandra
så föga, och likväl får du höra, att jag vill
inblanda mig i förhållanden, som synas röra mig
alls icke och dig helt nära ...
– Det är gott. Låt endast höra vad det är.
– Min vän, jag har flera nätter drömt om dig,
sist förliden natt, och då så livligt, att jag i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
