Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man en gång börjat fråga, så stannar man sällan,
förrän man ifrågasätter det heligaste.
– Bevare mig Gud för detta!
– Bevare dig Gud för lösa, kringirrande
tankar! Du har dina plikter att tänka på och
de böcker, som jag sätter i din hand. De svara
på alla spörsmål, som äro nödiga och tillåtna.
Bevaka din själ och gå icke därutöver! Har du
under de senare dagarne sett Teodoros?
– Ja, nästan dagligen, fader. Han tyckes
uppsöka mig och följa mina steg.
– Nåväl?
– Jag undviker honom.
– Du får icke lyssna till vad han säger.
– Jag har sagt honom det.
– Du gjorde orätt även däri, ty jag har
förbjudit dig att svara med ett enda ord.
– Förlåt mig, fader. Jag sade honom endast,
att jag varken vill eller får lyssna till honom,
och jag bad honom hädanefter lämna mig i fred.
– I Teodoros ser du ett bevis, min son,
vartill högmodet och frågvisheten leda. Han
missaktade mina råd, litade på sitt förnuft och läste
de heliga skrifterna icke med ödmjuk ande, icke
med vördnad för kyrkans fäders meningar och
mötenas av Gud ingivna tolkning, utan i tröstan
på sin egen vishet. Och följden var hans själs
fördärv. Hans villfarelser äro värre än själva
atanasianernas. Man förnekar mötenas rätt att
giva regeln för skrifternas ordaförstånd, han
förnekar kyrkans och det av Kristus instiktade
prästaståndet, han ordar, liksom flera kättare före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
