Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, om de kristnes allmänna prästerskap, och
under allt detta smickrar han hedningarne, emedan
de äro mäktiga, han umgås med filosofer och
besöker dagligen Krysanteus’ hus.
– Jag har glömt omtala, fader, vad som
dag hände mig under arbetet, sade Klemens.
Krysanteus infann sig, såsom han plägar göra ...
– Ja, han njuter av att se våra mödor, sade
Petros. Må vi unna honom denna korta fröjd!
– Han infann sig, den förhatlige, och han
följdes i dag av sin dotter. Men vad hon dock
ser god, mild och allvarlig ut, min fader!
– Du betraktade henne således noga?
Nej, svarade Klemens rodnande. Du har
ålagt mig att vända blicken bort från unga kvinnor,
och jag gjorde det även nu ...
– Nåväl?
– Men hon kom själv till mig och talade till
mig ...
En skymt av oro for över Petros’ ansikte vid
dessa ord. Han lade bort rullen och reste sig upp.
– Du stod således i hennes grannskap? inföll han.
– Nej, det ställe, jag hade under arbetet,
var tämligen långt från gatan, men hon gick
emellan våra bröder fram till mig, och hon lade
sin hand på min axel, när jag vände mig bort.
– Ah, du har då åter brutit mot mina befallningar!
Har jag icke sagt dig, Klemens, att du
skall hava ditt ansikte höljt av kåpan, när du
är ute?
– Fader, jag var ju sysselsatt med arbetet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
