Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är sant. Jag glömde det.
– Solen stod högt på himmelen, ty det var
vid middagstiden, och vi försmäktade alla under
trälandet i den svåra hettan. Jag bar endast min
korta arbetskiton, när detta hände, och likväl
badade jag i svett, ty jag hade ansträngt mig
mycket för att föregå bröderna med lydnad för
arbetsföreståndaren ...
– Det var rätt, min Klemens. Men vad ville
dig Hermione? Vad sade hon dig?
– Hon frågade mig, vad jag heter – huru
gammal jag är ...
– Ah!
– Var jag är född och vilka mina föräldrar
äro ...
– Och du? Vad svarade du?
– Jag svarade, att jag heter Klemens, att
biskop Petros är min fader, och när hon kallade
mig gosse, upplyste jag henne, att jag är präst.
– Vidare!
– Hon log åt denna rättelse, men jag sade
henne allvarligt, att hon borde omvända sig och
tänka på sin själs välfärd. Därefter vände jag
mig bort och gick ifrån henne.
– Var detta allt?
– Ja.
– Lovad vare Gud! tänkte Petros. Detta
bör lära mig att hädanefter vara omtänksammare.
Jag skall icke vidare tillåta, att Klemens deltager
arbetet. – Min son, sade han högt, du stannar
hos Eufemios i natt. Men uppehåll dig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
