Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkallar fångvaktaren, som gråtande räcker honom
bägaren, och han tömmer den utan motvilja, sedan
han bett till gudarne om en lycklig färd till den
andra världen. Han förebrår milt sina vänner de
tårar de nu icke längre kunna återhålla, och ber,
innan hans ögon brista, sin lärjunge Kiton offra
å hans vägnar åt hälsans gud det offer, som
tillfrisknade sjuklingar hade att ägna honom.
Hermione tillade:
– Du finner, Medes, att Sokrates löste sin
uppgift ej blott genom förståndsskärpa och
forskning, utan även genom sin levnad och död. Med
mogen vishet förenade han en innerlig fromhet;
han var redan i denna värld genom sin rena sedliga
vilja och sin till sanningen riktade vandel en
medborgare i den högre och delaktig av odödligheten.
Om du icke lugnas av de bevis, som nu äro
anförda, så tänk på Sokrates själv, och denna tanke
skall ur din själ förjaga varje oroande tvivel.
Rädsla för döden höves icke ett så vördnadsbjudande
silverskägg som ditt, min gamle vän.
– Däruti har du rätt, min härskarinna, sade
Medes, i det han avtorkade de tårar, som
skildringen av Sokrates’ död hade framkallat i hans
ögon. Jag tackar dig, Hermione. Du har nu
återgivit mig lugn. Den där Kimon måtte icke vara
filosof, utan en skramla och pratmakare. Nu
begriper jag icke, att jag ett ögonblick kunde förvirras
av hans ord, så enfaldig jag annars är. Det är
besynnerligt, att du, unga flicka, som jag gungat på
mina knän, skall vara visare än den här gubben
med det långa skägget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
