Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Karmides och Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arma flickornas liv är som dagsländans. Men vart
taga de vägen?
– Är det om Myro du talar? sade Karmides med ett
uttryck av tankspriddhet. Förlåt mig ... mina tankar,
jag vet icke av vilken anledning, irrade till den
gamla fabeln om vargen, som omvände sig och vart
ärlig, sedan han förlorat tänderna. Myro har gått
sina medsystrars av ödet utstakade bana, men något
hastigare än de. En sjukdom rövade hennes behag.
Olympiodoros, som företrädesvis var hennes vän,
upplyste henne en dag, att hon var ful och ingav
honom leda. Hon gick då, vart, det vet jag icke.
Hon finnes icke mer på de sollysta höjderna.
Måhända dväljes hon någonstädes i det mörka djupet.
Låt oss icke tala mer därom. Hur befinner sig din
sköna maka, Eusebia?
– Ypperligt, så länge jag tillåter henne vistas
här i Aten. Hon är tyvärr ohjälpligt fången i
kristianernas villfarelser och skulle dö, om hon
icke en gång i veckan finge höra den skurken Petros’
straffpredikningar. Jag har icke velat hindra henne
att efter behag tillfredsställa sin nyck. Det är min
plikt att göra allt för hennes lycka.
– Du gör klokt däri. Den fromma Eusebia kan varda
en mäktig förespråkerska för avfällingen Annæus, om
ödet skulle foga, att en kristen kejsare ...
– Tyst, min vän! Inga högförrädiska, förskräckliga
förutsättningar!
– Och på hennes förbön er torde det vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
