Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Karmides och Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt, att prefekturen över Egypten, som Julianus
lovat dig, icke ginge dig ur händerna ...
– Ditt politiska djupsinne är stort, men strö ej
så visa ord för vindarne! Låt oss tala om annat! Ser
du, min vän, att jag har magrat? –
– Nej, vid Zeus, det är mig omöjligt att upptäcka.
– Eller kanske rättare, jag har icke vidare utvecklat
mina former. Jag arbetar som en slav emot mitt eget
kött. Och kan du gissa av vilken orsak? För att bibehålla
den rörlighet, som fordras för en krigare. Julianus’
lagrar väcka min avund. De unna mig ingen nattro. Jag
måste, även jag, vinna lagerkransar och murkronor.
– Gånge ditt hopp i uppfyllelse! Må du varda lyckligare
än Augustus och dygdigare än Trajanus! När ämnar du dig
till lägret?
– Ack, vid Herakles, det torde ännu dröja ett år.
Kriget mot perserna behagar mig icke. Jag föredrager
de frankiska och allemanniska barbarerna, och hoppas
till gudarne, att de ånyo skola börja röra sig. Medan
jag lever mina dagar det fredliga Akaja, hotar Pylades,
min skyddsling, att växa mig över huvudet. Han är nu
illustris och clarissimus liksom jag och anför en
avdelning av kejsarens rytteri. En vacker dag skall
denne uppkomling se sin välgörare över axlarna, så
vida jag icke skjuter i höjden lika fort, som han
själv. Det är tid att börja växa, fortfor prokonsuln
och förde handen över sin kala hjässa. Man skördar
ingen ära i fredens värv. Man förbises och glömmes,
när man ägnar sig åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
